Tio Anti-Mello-låtar
Jag råkade av en slump ha TV:n på, när en uttagning till "Mello", alltså Melodifestivalen började sändas. I första låten var det en kille, som omväxlande pratade och skrek - sjunga kunde man verkligen inte tala om. Jag började lyssna på andra låten också, men den hade inte ens någon melodi. Då fick det räcka för mig.
Nu är jag visserligen gammal och visst är många av mina låtar av äldre datum - men det är inte därför de har kommit med i min lista. Utan de finns där för att det är verklig musik. Och i min uppfattning har musik varken med vrålande eller upprepning att göra. Klart att det oftast finns en refräng, men när Frans upprepade "If I were sorry" inte mindre än TJUGOTVÅ gånger på de tre minuterna, då går det till överdrift.
Ett annat kriterium för min musik är att man gärna ska kunna förstå texten. Det är inget måste, för att även utländska texter är o.k. - förutsatt att man skulle förstå dem, om man kunde språket.
Men nog med prat. Här kommer uppsnacket till min först låt. Jag såg denna föreställning i oktober 2011 i Antwerpen - det är alltså en sång som inte alls är gammal. Jag tackar min vän Michael Braem, som är en stor supporter av Marco Borsato, för att han initierade vårt besök där. "Als Rennen Geen Zin Meer Heeft ..." betyder "När det inte längre är någon mening att springa" (för att det är kört i alla fall). Och andemeningen är: då ska jag stå vid din sida.
|
Sen finns det naturligtvis låtar som är eviga. Med det menar jag att de inte kommer att glömmas. Mozarts musik eller Strauss valser hör dit. Men den här låten får sin evighetsprägel av mig på grund av sin utsaga. Hopplösheten i det hela borde få oss att tänka efter, att vilja förändra.
People, don't you understand
The child needs a helping hand
Or he'll grow to be an angry young man some day
Take a look at you and me,
Are we too blind to see?
Do we simply turn our heads and look the other way?
Elvis behöver ingen närmare presentation. Här sjunger han "In the Ghetto".
|
|
En annan sång, som väcker speciella minnen, hörde jag någon gång 1975 i Uppsala, på kvällen efter en utbildning för språklärare. Jag hamnade på något sätt tillsammans med de spanska lärarna och det blev en oförglömlig kväll. Kanske inte minst för att jag där träffade Maria Dolores, något som sedan utvecklades till en livslång vänskap. Jag väljer versionen med Julio Iglesias, för att jag fick en skiva med honom av Maria Dolores. Hon kom hem med den från Spanien, i en tid, då Julio Iglesias ännu var ganska okänd. Han sjunger Besame Mucho, "Kyss mig mycket".
|
|
Ivan Rebroff hörde jag på en skiva, som jag köpte till min La Paloma-samling. Det är framför allt hans röst, som gör att han hamnar på min lista. Han har ett register, som inte är av denna världen. Någon sa om hans avslutning i "Vjetjernij zvon" att han "tog hjälp av kärringen där". Att så inte är fallet, kan du övertyga dig om i videon. Beчepний звoн betyder "Aftonklockan". |
|
En annan röst, fast den är mycket annorlunda, fastnade jag för 1964. Jag var 16 år gammal och Gigliola Cinquetti var också 16, när hon vann Eurovisionsschlagertävlingen. Det var vekligen bara rösten som gjorde intryck på mig. Jag såg henne aldrig; det var inte många som hade TV då. Men låten, "Non Ho l'Eta" har på sätt och vis sin fascination även idag. "Jag är inte gammal nog för att älska dig. Jag är inte gammal nog för att gå ut med dig ensam" påminner om hur det verkligen var, eller åtminstone skulle ha varit ...
|
Det finns också en hemsk låt bland mina tio favoriter. Den vill jag ha med för att inte glömma, för att aldrig glömma hur vansinniga alla krig är. Men att "alla krig är vansinniga" är bara en klyscha, som man nog menar, när man säger det, men man känner inte hur illa det är. Och det uttrycker Hannes Vader i denna låt. Han talar till en okänd nittonåring, vars grav han hittar på en kyrkogård.
Jag hoppas du dog av ett välriktat skott.
Eller har skottet slitet sönder dina lemmar?
Har du ropat på mor ända tills slutet?
Har du fortsatt springa på avslitna ben?
Ja, de har ljugit för dig precis likadant
Som de gör med oss ännu idag.
Så grymt, som det låter, så är det ju också. Här får vansinnigheten plötsligt en bild och den är inte en klyscha längre. Men låten har också en viktig slutstrof:
Bara ett kors är kvar av ditt liv
Men hör min ed att kämpa för freden.
Det finns allt fler människor som är beredda
att hindra kriget. Det är på tiden.
Själv kan jag bara förakta allt militärt och jag är stolt över att jag aldrig har hållit i ett vapen. Fast jag fick det billigt, jag stack ju. Min vän Anders gick i fängelset för att han vapenvägrade. Så även för dig, Anders, sjunger Hannes Wader "Es ist an der Zeit" - "Det är på tiden".
|
|
När jag plockade ihop mina låtar, märkte jag att mina favoriter verkligen är mycket internationella. Det var absolut ingen avsikt, men med resultatet i handen är jag mycket glad över att det blev så. Det finns så mycket kultur ute i världen, inte bara det som Hollywood och den amerikanska musikmarknaden prackar på oss. Tänk på alla franska klassiker, till exempel. Tänk på Gainsbourg, Aznavour, Piaf, Brel (även om han egentligen är belgier), med flera. Bland dem finns nog många "bubblare" till min lista, för att använda gammalt svensktoppsspråk. Fast "Nathalie" är ändå outstanding och Gilbert Becaud får låten till ett perfekt ryskt-franskt äktenskap.
|
|
ABBA är ABBA. I musikhistorien har de på nittonhundratalet en plats som inte kommer att blekna, lika lite som Elvis eller Beatles, Jimi Hendrix eller Michael Jackson. Även här kunde jag tänka mig flera olika låtar, "Chiquitita" eller "Dancing Queen" till exempel. Den senare för att hedra en annan mycket god vän, Sophia. Men jag väljer "I have a dream", för att jag egentligen är en hopplös optimist, som också har "taken the future, when I failed". Och den passar också väl till Sophia, som "bara ser möjligheter", vad än det må vara.
|
|
Sen har jag hittat ett fenomen. Det är också från nutiden. Han heter Andreas Gabalier och är från Steiermark i Österrike (son till en bergbonde i Alperna). Han började uppträda 2015. Med dragspel, bland annat. Nu har han fyllt Olympiastadion i München tre år i rad. Där ryms 75000. De är inte många, som har lyckats med det. Han är absolut annorlunda, men han går hem. Hos mig också. Spikrakt upp på tio i topp. Hans texter är lite nostalgiska, lite emotionella, på senare tid lite rockiga. Jag väljer "Vergiss die Heimat nie", vilket kan översättas bäst med "Glöm inte var du kommer ifrån". Det går förstås rakt hem hos mig.
|
|
Och när vi ändå är vid våra rötter, vad skulle passa bättre än att gå till rötterna för vår civilisation - till Aten. Även Nana Mouskouri har en underbar röst, som gör det svårt att välja ut bara en av hennes låtar. Men, som sagt, vad skulle kunna vara en bättre avslutning på topplistan än att gå tillbaka, dit där demokratin hade sitt ursprung och troligtvis fungerade bättre än dagens. Skötte man sig inte, åkte man på tio års landsförvisning. Herregud ... vi skulle inte ha några politiker kvar idag!
|
|
Så, det var det, det. Det finns inte mycket gapande, inget rappande, inget hoppande eller snurrande i den musiken, som jag presenterade i min lista. Men - det finns MUSIK.
Innan jag slutar, vill jag gärna lägga till tre låtar, som är mycket personliga för mig. De skulle nog inte platsa på min lista, objektivt sett. Men de beskriver eller har påverkat tre centrala områden av mig - i grova drag är det min känsla, min själ och mitt förstånd.
Den första genuina upplevelsen av vad musik kan åstadkomma, var när jag kände en rysning gå över ryggen. Det är länge sen, förstås. En kompis spelade La Paloma och under den instrumentala mellandelen hände det. Jag bara måste ha skivan, så jag tjatade på honom, tills vi bytte. Jag vårdar den ömt. Det var också början till min samling, som idag innehåller mer än tvåhundra olika versioner av La Paloma. Kanske var det också en längtan efter den vida världen, som påverkade dåtidens tonåring. Här kommer Freddy Quinn. Hans version är inte den bästa, men det var den första.
|
Den andra låten handlar om min själ. Jag har bott i Sverige i 54 år och jag är nog ganska "välanpassad" till samhället. Jag tycker inte om allt, men jag vet att ingen kan göra det, var än man befinner sig. Och Jimmie Åkesson är en idiot, när han häver ur sig att invandrare måste bli svenskar och anamma svensk kultur. Han borde själv leva några år utomlands, vara utsatt för mobbning - om inte direkt, så dock för omedveten sådan. Han borde uppleva ett samhälle med andra värderingar, med ett annat språk, med annan mat, med annan kultur, med ... så många fler annorlunda saker. Då skulle jag vilja se, hur han anpassar sig. Han skulle inte ens behöva komma någonstans mycket annorlunda, inte leva i Egypten, Kina eller Swaziland. Det skulle räcka väl med Spanien, Italien, Ungern, ja vilket utomnordiskt land som helst, för att han skulle få ögonen öppnade.
Och därför blommar min själ upp, när jag hör Fendrich sjunga "I am from Austria". Jag var en av de tusentals som syns i bild på videon. Det var i Wien 2007, på Donauinselfest, den årliga, tre dagar långa festivalen, som drar tre miljoner åskadare. Med fritt inträde. Bara det är en upplevelse. Och när det i texten heter:
"jag ser dig (Österrike) oftast bara långt ifrån
vem kan förstå, hur ont det gör ibland?"
Då smög sig en försiktig tår ur ögonvrån på en gammal, sextioårig farfar.
|
Den sista låten är en sammanfattning av mitt liv. Den kunde ha skrivits för mig. Jag tror inte att det är många, som har haft ett så omväxlande liv som jag. Och jag inbillar mig att jag har löst många problem med förståndet. Och klarat mig ur diverse knipor på så sätt. Kanske var det ibland flera "byways" än "highways", men det är trots allt resultatet som räknas. Och jag är nöjd med mitt liv, det är också viktigt. Det är många som har sjungit låten, men jag väljer originalet med Frank Sinatra. Några citat ur "My Way":
"I've lived a life that's full"
"Regrets - I had a few, but then again to few to mention"
"Yes, there were times ... when I bit off more than I could chew"
"I faced it all and I stood tall and did it my way"
"I find it all so amusing. To think I did all that ..."
"And may I say, not in a shy way - oh no, not me"
"For what is a man, what has he got, if not himself? Then he has naught."
"To say the things he truly feels and not the words of one who kneels"
"The record shows: I took the blows and did it my way!"
|
|
Och jag är jävligt stolt över allt detta. Den som inte tror mig, eller vill veta mera, kan läsa min självbiografi: Det var värt ett liv, där jag har kommit till år 2000 just nu, men jag fortsätter idogt.
|
© Bernhard Kauntz, Västerås 2021
Tillbaka till  till  eller till 
17.02.2021 by webmaster@werbeka.com
|