MINNESVÄRDA DART-ÖGONBLICK

MEMORABLE DART-MOMENTS

ERINNERUNGSWERTE DART-MOMENTE

Calella i Spanien, singlarna
Nu var jag alltså hastigt och lustigt i Spanien, för att delta i en internationell turnering, som organiserades under en hel vecka. Visst, jag hade redan spelat i Nederländerna, när jag bodde i Belgien, men det var ju ändå nästgårds - med mest lokala förmågor. Dessutom hade detta varit tävlingar som hade avgjorts på en dag. De riktigt stora tävlingarna, som Antwerpen Open eller Belgien Open hade jag ännu inte vågat mig på. Men nu var det alltså dags. Jag kan inte påstå att jag var full av tillförsikt, fast jag tyckte det skulle vara roligt att vara med. Tävlingshallen hette "la fabrica", alltså hade det tydligen varit en gammal fabrik. Redan synen, när man kom in i hallen, var imponerande. Det stod två gånger tjugo tavlor uppradade mot långväggarna och överallt var det folk som kastade för spela in sig. Det var mycket varmt där. Men ingen frågade efter någon dresscode ...
Calella in Spain, the singles
Now I found myself in Spain, on my way to participate in an international tournament, which should go on during a week. Of course, I had been playing in the Netherlands, while living in Belgium, but that was just nextdoors - with mostly local entries. Besides those competitions were played in only one day. The really big tournaments, like Antwerp Open or Belgium Open I had not yet dared to inscribe to. But now - well, it was about time. I really can't say, that I was full of hope, even if I thought it was fun to be part of it. The competitions were held in "la fabrica", so apparently it had once been a factory. Just the looks of it were impressive, when one entered. There were twice twenty boards along the walls and everywhere there were people throwing darts in order to get ready. It was very warm, but nobody asked about any dresscode .
Calella in Spanien, Singles
Jetzt war ich plötzlich in Spanien, um an einem internationalen Turnier teilzunehmen, das eine ganze Woche lang dauern würde. Sicher, ich hatte schon in den Niederlanden gespielt, als ich in Belgien wohnte. Aber das war ja trotz allem nebenan - mit meist lokalen Teilnehmern. Außerdem waren diese Wettkämpfe nur über einen Tag. An die richtig großen Turniere, wie Antwerpen Open oder Belgien Open, hatte ich mich nicht herangewagt. Aber jetzt war es soweit. Ich kan nicht sagen, dass ich voller Zuversicht war, aber ich fand, dass es Spaß machte, dabei zu sein. Die Halle war in "la fabrica", also war das einmal eine Fabrik gewesen. Allein der Anblick, wenn man hineinkam, war imponierend. Da hingen zwei Mal zwanzig Boards an den Wänden und überall standen Leute, um sich einzuspielen. Es war sehr warm und niemand fragte nach einem Dresscode .

  Pontus under uppvärmningen. Han spelar inte bara för City, utan även för Joker, från Åland, Finland. Här är han i deras tröja.

Pontus warming up. He doesn't play for City only, but also för Joker, Åland, Finland.

Pontus beim Aufwärmen. Er spielt nicht nur für City, sondern auch für Joker, aus Åland, Finland.

Och sen började singlarna. Jag fick naturligtvis spela första matchen i gruppen, vilket ju är extra nervigt. Jag vill inte påstå att knäna skakade, men handen darrade märkbart. Jag mötte en holländare, som dock tycktes vara lika nervös som jag. Jag vann första leg, det kändes skönt. I andra hade jag en out med två pilar, jag minns inte hur mycket det var, men min motståndare sa något uppskattande. Bra att han var imponerad, tänkte jag, och vann även tredje leg av bara farten. Jag hade vunnit matchen!!! När jag kom dit, hade jag varit nöjd om jag vann något enstaka leg - och nu blev det 3-0 till mig! Vilket lyft!



I nästa match träffade jag på Carles Arola, amterande katalansk mästare. Nå ja, man kan inte vinna allt. De andra två i poolen förlorade också 3-0 mot honom. Den tredje matchen var alltså avgörande. Min motståndare där, en fransman, hade förlorat mot holländaren med 3-0. Jag behövde bara ett enda leg för att bli tvåa i poolen. Men jag fick inte det, jag missade dubblarna. Nerver förstås, när det var så nära.


And then the singles started. Of course I was to play the first match in my pool, which is even worse for the nerves. I don't think, that my knees shook, but certainly my hand trembled visibly. Luckily enough, I met a guy from the Netherlands, who seemed to be as nervous as I was. I won the first leg. This felt very good, it gave a little self-confidence. In the second leg I threw a two-dart-out. I don't remember how many points that was. But my opponent said something appreciating. Good, that he was impressed, I thought, and won even the third leg. I had won the match!!! When I had arrived, I would have been satisfied to win some leg here and there - and now it was 3-0 in my favour! What a boost!
In my next match I met Carles Arola, who is reigning Catalan champion. Well, one can't win everything. The other two in our pool lost against him with 3-0 as well. My third match was then decisive. My opponent there, a Frenchman, had lost against the Dutchman with 3-0. So I just needed to win one leg to be second in our pool and advance in the competition. But I didn't. I missed the doubles. Apparently the stress had become to much, when I was so close.

Dann begannen die Singles. Ich spielte im ersten Spiel unserer Gruppe. Ich will nicht behaupten, dass meine Knie wackelten, aber meine Hand zitterte erkennbar. Ich traf auf einen Niederländer, der ebenso nervös war, wie ich. Ich gewann das erste Leg, das war gut. Im zweiten hatte ich einen Gameshot mit zwei Darts. Ich weiß nicht mehr, wieviele Punkte es waren, aber mein Gegner sagte etwas Anerkennendes. Gut, dass er beeindruckt war, dachte ich, und gewann auch gleich das dritte Leg. Ich hatte das Match gewonnen!!! Als ich hinkam, wäre ich zufrieden gewesen, hätte ich hier und dort ein Leg gewonnen - und jetzt wurde es ein 3-0 für mich! Was für Auftrieb mir das gab!
Im nächsten Match traf ich auf Carles Arola, den amtierenden katalanischen Meister. Na ja, man kann nicht alles gewinnen. Die beiden anderen im Pool verloren auch 3-0 gegen ihn. Das dritte Match war also entscheidend. Mein Gegner hier war Franzose. Er hatte gegen den Holländer 3-0 verloren. Ich brauchte also nur ein einziges Leg, um Zweiter zu werden. Aber ich erreichte es nicht, ich schoss an den Doppeln vorbei. Nerven natürlich, weil ich so nah dran war.

Carles Arola, suverän i vår pool - och en mycket trevlig kille. Men så är han också katalansk mästare.

Carles Arola, outstanding in our pool - and a very nice guy. But then he is Catalonian champion.

Carles Arola, klarer Sieger in unserer Gruppe - und ein sehr netter Kerl. Er ist auch Meister von Katalonien.


Carles hade förstås vunnit poolen överlägset. Men sen hade det lustiga hänt, att vi andra tre hade var sin seger och 3-6 i legs. Vi blev tvungna att spela en tie-break med 9 pilar var. Fransmannen kastade 140 med sina första tre - det räckte. Synd, när jag verkligen hade chansen att gå vidare.
På eftermiddagarna spelades det en (frivillig) cup, för alla dem, som inte hade gått vidare från poolen. Klart att jag anmälde mig också till dessa. Jag förlorade 3-1 redan i första omgången, trots att jag tyckte att jag spelade hyfsat. Men i det stora och hela var jag ändå nöjd med dagen.
Jag har ibland fått frågan, hur jag kan vara nöjd, när jag inte vinner. Det är klart att jag vill vinna, men jag inser mina begränsningar. Min äldste son sprang nyligen en maraton, den första i sitt liv. Han sprang inte heller för att vinna den, men han tog sig i mål och det var en jätteprestation. Det var det även av de andra tusentals löpare, som inte vann, men som ändå gjorde något utomordentligt. Min prestation här var, att jag vann en internationell match. Och dessutom har jag haft roligt.
Semifinaler och finaler av alla officiella tävlingar skulle spelas senare, alla på samma dag. Men eftermiddagens cup vanns av en gammal bekant, belgaren Sven Wens. Kim Huybrechts fick ju inte delta i cupen, han hade förstås gått vidare från sin pool. Det var kul att träffa dem igen. Det blev även ett trevligt återseende med andra belgiska spelare och en del nya kontakter.

Carles had won the Round Robin, of course. But then the strange thing had happened, that all other three had one victory and 3-6 in legs. We had to play a tie-break with 9 darts each. The Frenchman threw 140 with his first three - that was enough. A pity, when I had been so close.
In the afternoons there were (voluntary) cups played, for all those, who didn't go through in the Round Robin. I participated of course. I lost 3-1 in the first round, even though I played acceptably. But seen overall, I was quite satisfied with the first day.
A couple of times I've got the question, how I can be satisfied, when I don't win. Naturally enough, I want to win, but I am aware of my limits. My eldest son newly participated in a marathon, for the first time in his life. He didn't run to win either, but he made it through the course in a satisfactory time (for himself) and that was a great achievement. The same goes for all the other thousands of runners, who didn't win either. My achievement was, that I had won an international match. And besides I had had fun.
The semifinals and finals of all the official events, were to be played later, all on the same day. But the first afternoon's cup was won by an old aquaintance, Sven Wens from Belgium. Kim Huybrechts couldn't participate in the cup, as he advanced from the Round Robin. There were also a lot of other Belgians, whom I met again.

Carles hatte unsere Gruppe gewonnen. Aber dann war das Seltsame, dass hinter ihm alle drei je einen Sieg und 3-6 in Legs hatten. Wir mussten ein Tiebreak spielen, zu je 9 Darts. Der Franzose warf schon im ersten Wurf 140 - das genügte. Schade, es hätte für mich fast gereicht.
An den Nachmittagen wurden (freiwillige) Cups gespielt, für alle, die die Gruppenphase nicht überlebt hatten. Ich machte selbstverständlich mit. Ich verlor in der ersten Runde 3-1, obwohl ich recht gut spielte. Aber insgesamt gesehen, war ich mit dem ersten Tag sehr zufrieden.
Man hat mich ein paar Mal gefragt, wieso ich zufrieden sein kann, wenn ich nicht gewinne. Klar, dass ich gewinnen will, aber ich sehe meine Grenzen. Mein Ältester nahm neulich an einem Marathon teil, seinem ersten. Er lief auch nicht, um zu gewinnen, aber er schaffte es ins Ziel. Und das war eine tolle Leistung, wie die der anderen tausenden Läufer, die nicht gewannen. Hier war meine Leistung, dass ich ein internationales Match gewonnen hatte. Und außerdem hatte es Spaß gemacht.
Ab dem Semifinale wurden alle offiziellen Spiele später, am selben Tag, ausgetragen. Der Cup des ersten Nachmittags wurde von einem alten Bekannten, Sven Wens aus Belgien, gewonnen. Kim Huybrechts durfte im Cup nicht mitspielen, er hatte ja seine Gruppe gewonnen. Außerdem waren da noch eine Menge Belgier, die ich von früher kannte.

Sven Wens och Kim Huybrechts, två av mina gamla bekanta från tiden i Belgien.

Sven Wens and Kim Huybrechts, two of my old aquaintances from my time in Belgium.

Sven Wens und Kim Huybrechts, zwei meiner alten Bekannten aus meiner Zeit in Belgien.


Det fanns en hel del folk från Norden där, främst från Sverige, Åland och Finland. Fast det är klart, det är svårt att hålla reda på alla, speciellt om man är där för första gången. Jag kan dock inte komma ihåg att det skulle ha varit någon nordbo, som var speciellt framgångsrik under veckan. Möjligtvis var det en eller annan, som nådde kvartsfinal. Och det är väl bra nog i och för sig, när det är så många deltagare.
Däremot fanns det fler med nerverna utanpå. Jag såg en kille, som efter 30 pil fortfarande stod på över 300 poäng, det motsvarar alltså ett pilsnitt på ungefär sex per pil.
Nästa dag skulle det bli dubbelspel och jag skulle kompislira med Eken.

There were quite some people from the Northern countries, mainly from Sweden, Finland and Åland (an island between those two countries). Naturally enough, it was difficult keeping track of all of them, especially being there for the first time. But I don't remember anyone from the North being especially successful, not counting some possible quarter-finals. And that is not so bad anyhow.
There were a couple of players with the nerves outside of their shirts. I saw a guy, who after 30 darts still stood on more than 300 points, which makes an average of about six.
The next day there would be the pairs' competiton and I was going to play with Eken.

Es gab ziemlich viele Leute aus den nordischen Ländern, vor allem aus Schweden, Åland und Finnland. Aber es ist schwierig, sich alle zu merken, besonders beim ersten Mal. Ich kann mich jedoch nicht erinnern, dass es einem Bewohner des Nordens gelungen wäre, besonders gut abzuschneiden. Möglicherweise gab es den einen oder anderen Platz im Viertelfinale. Und das ist ja auch nicht schlecht.
Für einige kam es aber ziemlich arg. Ich sah einen Teilnehmer, dem nach 30 Pfeilen immer noch mehr als 300 Punkte fehlten. Das entspricht einem Durchschnitt von etwa sechs.
Am nächsten Tag waren die Doppel fällig und ich würde mit Eken spielen.


Till förra kapitlet - To the previous chapter - Zum vorigen Kapitel
Fortsättning följer - To be continued - Fortsetzung folgt


Copyright Bernhard Kauntz, Västerås, 2016
Tillbaka till till vårt eller till   av
Back to the   of  
Zurück zu den zur oder zum   vom  


15.7.2016 - webmaster@werbeka.com