Det här är egentligen inget gnäll, det är bara så urbota dumt ...
Har du sett TV-reklamen för "remember, kortet som jämnar ut din ekonomi"? En röd linje svänger upp och ner över TV-rutan, medan en röst talar om för oss att även vår ekonomi är ibland bättre, ibland sämre. Det finns dock hjälp!
Fast när företagets logotype kommer i bild och den finansiella kurvan planar ut till ett rakt streck, liksom EKG-linjen hos en nyss avliden, så händer det när kurvan är i botten!!! Det är klart, räntor och avgifter för kortet gör väl sitt till ... Men om det verkligen är det budskapet man vill ha fram?

Ett annat exempel på reklam med oönskad effekt är affischerna från Willys. Med stora bokstäver står det: "Vi är för dyra" och så finns logotypen där. Det är väl det man hinner uppfatta, när man åker förbi. Att det i mindre stil även står "Därför sänker vi priserna nu", har konsumenten ingen chans att läsa - inte ens om han skulle komma nära nog för att urskilja texten. Man kan verkligen undra vad marknadsföringsgenierna tänker på. Kanske borde man undra om de tänker? Förmodligen hinner de inte med det, om man ser på reklamfloden, som strömmar in genom brevlådan.

Det är inte ovanligt att ett sådant samlingsutskick väger upp emot ett halvt kilo. Hos mig åker det rakt ner i papperskorgen. Vilket slöseri! Bara i min trappuppgång motsvarar det fyra kilo, på gården tjugofyra. I min lilla bostadsrättsförening blir det nittiosex kilo, per utskick! I min stadsdel kostar det två ton papper - och i hela Västerås trettio ton! Trettiotusen kilo - och det ibland flera gånger i veckan! Det är många träd, det! Varje vecka!

TV-reklamen är i alla fall miljövänligare. Då är det kanske mer förlåtligt med dumma inslag, som att värktabletten Eeze nu säljs till kampanjpris. Vad är budskapet? "Gå och skaffa dig huvudvärk bums ..."???

Ett bra reklamtrick var däremot moderaternas slogan inför valet: "det nya arbetarpartiet". Det var många som lurades och röstade på dem. Nu får de arbeta tills de blir blåa ... (fast de nog skulle vilja vara röda igen, tror jag).

Bernhard Kauntz, i maj 2007