ZEUS


Personalia:
Far: Kronos
Zeushuvud - Hellenistiskt - 300/200-talet f.Kr. - KHM Wien
Mor: Rhea
Makor: Hera, Metis, Themis
Älskarinnor:.
.
.
Aigina, Alkmene, Antiope, Danae, Demeter, Dia, Dione, Elektra,
Eris, Europa, Galatea, Io, Kallisto, Kalyke, Karme, Leda, Leto,
Maia, Mnemosyne, Niobe, Persefone, Semele, Taygete
Avkomma:.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
(av Aigina) Aiakos
(av Alkmene) Herakles
(av Antiope) Amphion, Zethos
(av Danae) Perseus
(av Demeter) Persefone
(av Dia) Pirithoos
(av Dione) Afrodite
(av Elektra) Dardanos
(av Eris) Ate, Litea
(av Europa) Minos, Radamanthys, Sarpedon (Phaistos ?)
(av Eurynome) Gracerna
(av Hera) Ares, Hebe, Hefaistos
(av Io) Epaphos
(av Kallisto) Arkas
(av Kalyke) Endymion
(av Karme) Britomartis
(av Leda) Helena, Polydeukes
(av Leto) Apollon, Artemis
(av Maia) Hermes
(av Metis) Pallas Athena
(av Mnemosyne) Muserna
(av Niobe) Argos, Pelasgos
(av Persefone) Dionysos Zagreus
(av Semele) Dionysos
(av Taygete) Lacedaemon, Pelops
(av Themis) Astraia, Hesperiderna, Horerna, Moirai (ödesgudinnorna)

Fakta:
Såväl det grekiska namnet, som den romerska motsvarigheten, Jupiter (= Dios-pater), kan kanske härledas till det vediska namnet Dyaus, respektive Dyauspitar, som var en tidig skapelsegud.
Gudafadern Zeus härskade över himlen och jorden, han var åskans gud och han upprätthöll ordningen bland gudar och människor i världen med sin mäktiga åskvigg. Därvid var han ibland en rättvis domare, men ofta också en egenvillig tyrann. Han var snar till vrede, men hade även i övrigt en hel del mänskliga drag, då inte minst hans hänförelse över de kvinnliga behagen. Centrum för hans dyrkan låg i Olympia.
Myten:
Som barn gömdes Zeus undan för sin far, som hade den otäcka ovanan att äta upp sina barn. Zeus växte upp i en grotta på ön Kreta, där nymfen Amaltheia tog hand om honom.
Sedan Zeus i vuxen ålder hade störtat sin far från tronen, kastade han tärning om världsherraväldet med sina bröder Poseidon, som fick vattnet att härska över, och Hades, som fick underjorden som domän.
Det tycks ha varit "inne" att äta upp folk på den tiden. Zeus själv åt upp sin första maka, Metis, när hon var havande, av rädsla att hon skulle föda en son, som var starkare än han själv. Resultatet blev att Pallas Athena föddes ur Zeus huvud.
Zeus är ökänd som förförare och han skydde inga medel att nå sitt mål. Många gånger förvandlade han sin gestalt, för att på så sätt lyckas med sitt uppsåt. Europa bevekade han i form av en tjur, medan Leda tycks ha varit mer tillgänglig för svanens långa hals. Antiope besökte Zeus som en satyr och Danae som guldregn, medan han, fult nog, låtsades vara Amphitryon, Alkmenes egen make, för att beveka henne. Å andra sidan föddes ju ingen mindre än Herakles ur denna förbindelse.

Här kommer två myter om Zeus erövringar: Europa respektive Io.
Feniciens kung Agenor hade en vacker dotter, Europa, som lekte på stranden med sina kamrater, när den i henne förälskade Zeus i gestalt av en vacker tjur bjöd henne på en åktur. Vackra tjurar på den tiden kan nog jämställas med en snitsig bil i våra dagar, därför hade Europa svårt att stå emot frestelsen. Men när hon väl hade klivit upp på tjurens rygg, begav sig Zeus ut i havet och simmade en hel dag och en hel natt, tills de nådde ön Kreta. Där förvandlade han sig i en vacker yngling, som Europa inte heller kunde stå emot - så småningom födde hon honom några söner, bland dem den blivande kungen av Kreta, Minos. Och hela världsdelen, där de två hade landstigit, fick till hennes ära namnet Europa.

Io var dotter till kung Inachos av Argos. Zeus ville ha henne, fast hon inte var alltför intresserad. Då lät han henne omfamnas av tjock dimma och utnyttjade situationen. För att undgå Heras svartsjuka förvandlade han Io till en vacker vit ko. Men Hera, som hade spionerat, som vanligt, låtsades beundra det vackra djuret och bad att få kon som present. Zeus kunde inte gärna neka henne detta, utan att avslöja sig själv. Nu satte Hera den med hundra ögon utrustade Argos som kons väktare, så att ingen skulle kunna närma sig henne. Så småningom sände dock Zeus ut Hermes, som lyckades överlista och döda Argos. Den senares hundra ögon satte Hera på svansen av sina påfåglar. Hon fortsatte också att plåga Io, nu med en elak broms, som irriterade och stack den stackars kon och drev den nästintill vansinne. I sina försök att fly undan fick Io vandra genom många länder. Via Bosporerna (= vadställe för kor) kom hon från Europa till Asien. Men hon plågades vidare ända ner till Nilens stränder i Egypten, där hon - helt utmattad - föll ihop.
Då bad Zeus Hera om nåd och lovade att inte träffa Io mer, om hon fick tillbaka sin mänskliga gestalt. Hera gick med på det, om Io stannade i Egypten. Där dyrkades hon sedan som gudinnan Isis. Hennes och Zeus son, Epaphos, blev kung av Egypten och grundade staden Memphis.


Scenario:
Zeus, på väg mot jorden, för att besöka sin senaste flamma.
"Det är på tiden att jag får lite luftombyte igen. Inget mot Olympen, men det blir lite enahanda, inte minst med Hera frustande i nacken hela tiden. Jag begriper mig inte på kärringen. Svartsjuk till excess, men ändå helt ointresserad om jag gör avanser någon gång. Och det ska man vara gift med i tid och evighet! Inte så konstigt att man letar sig utanför stugknuten. Det är ju tur att det finns ett och annat tjusigt människobarn också.
Som lilla Semele.... Gud, vad jag älskar den där ungen. Det är ju minst en vecka sen vi sågs nu. Bra att jag kunde sticka utan att Hera såg mig, annars hade det blivit en massa tjafs igen. Så, här är vi ju redan. Jag måste bara göra mig till människa, så att hon känner igen mig och inte far illa.
- Hej, Semlan, hur är det idag då?"
"Heej, vad roligt att se dig igen! Jodå, nog mår jag väl - ibland lite illa, för att det är ju inte så enkelt att bära på ett gudabarn. Förresten, på tal om gudar. Jag pratade med en gammal gumma häromdagen, som tyckte det var konstigt att jag aldrig hade sett dig på riktigt. Kan du inte vara dig själv någon gång, när du kommer?"
"Nej, flicka lilla, det går inte."
"Men varför inte det, då? Om du skulle älska mig riktigt, riktigt mycket, skulle du göra det. Men du älskar mig nog inte på riktigt." Hon snyftar till. "Förresten, kommer du ihåg, vad du har lovat mig? Att jag skulle få önska mig en sak av dig och att du skulle uppfylla den!"
"Men lilla barn, jag kan inte göra det. Den gamla häxan, som gav dig den här idén, var säkert Hera, som har kommit på oss och som vill förstöra det för oss. Du skulle aldrig tåla att se mig, som jag verkligen ser ut."
"Skulle inte jag! Det var just snyggt! Men jag får tåla att ta emot dig, när än du får lust att komma förbi och jag får tåla att spy stup i ett för att jag får tåla att ha din unge i magen, eller hur? Men att se hur nådige herrn ser ut i verkligheten, det tål inte en sån som jag, va? Du är faktiskt tvungen att ge dig, för att jag kräver att du går i god för ditt löfte - att uppfylla mig en önskan. Du kan inte undkomma det, gud som du är, just för att du är en gud. Jag kräver att få se dig i din riktiga gestalt - NU!"
Zeus skakar på huvudet, men inleder förvandlingen. Det starka ljuset och hettan, som utvecklas, bränner Semele till döds.
"Nej men Semlan, vad var det ja sa? Se, hur det gick nu! Nu ligger du där och vad har du fått ut av det? Förbannade Hera, som har överlistat mig igen. Men titta, det rör sig där. Det måste vara barnet, kanske kan jag rädda åtminstone det. Lille Dionysos, som vi skulle ha kallat honom, om det blev en pojke! Så ja - om jag sätter in honom här i min höft, kan han kanske växa till sig ordentligt."

Romano: Bacchus födelse


Kommentar:
Somliga påstår att Amaltheia, som tog hand om den lille Zeus, var en get. Till detta anknyter cornucopiae, getens horn, vars ägare kunde äta och dricka så mycket han hade lust till, eftersom de alltid fylldes på nytt.

Leda, som var hustru till den spartanske kungen Tyndareos, födde fyra barn. Förutom Dioskurerna Kastor och Polydeukes även den sköna Helena och Klytämnestra. Två av barnen, Polydeukes och Helena, ska ha blivit födda ur ett ägg, eftersom Zeus ju förförde Leda som svan. De två andra barnen, Kastor och Klytämnestra, sägs därför vara Tyndareos avkomma.


Bernhard Kauntz, Västerås 1998
Tillbaka till eller till

webmaster@werbeka.com