På ett sätt kan jag förstå tanten, hon har det inte så lätt tillsammans med min far, som ju inte tar alltför allvarligt på monogamin. Men det som jag inte gillar, det är att hon låter sitt missnöje gå ut över tredje part. Jag menar, jag kan ju inte rå för att jag blev till, så vad ska hon bråka på mig för?

Det började redan innan jag föddes. Jag vet det, för det berättade farsan för mig, den gången jag träffade honom, för tre år sen. Han hade bestämt att den perseiden, alltså den i vår familj (som ju härstammar från Perseus), som föddes härnäst, skulle bli kung i Mykene.

Förresten, det kunde han ju aldrig ha sagt, om Ifikles och jag hade varit tvillingar, för han är ju också en perseid (i högre grad än jag, till och med). Och inte ens farsan kunde veta vem av oss i så fall hade fötts först. Men folk pratar så mycket...

Normalt, enligt naturens lagar, skulle det ha varit jag som hade fötts först och det var därför han bestämde så, för att han ville att jag skulle få kungamakten. Men redan då ingrep Hera orättvist. Hon skickade Ilithyia, en av sina hjälpredor, att sätta sig med korsade ben på taket hemma hos oss. Vilken unge som helst vet ju att det är ett knep för att fördröja födseln. Hera själv åkte hem till Sthenelos och såg till att Eurystheus föddes - som sjumånadersbarn. Och det innebar ju att han fick härska i Mykene, istället för mig. Jag är inte så putt för den saken, för jag hade aldrig haft den friheten som jag har nu, om jag hade varit kung, men rent principiellt så var det väl fel. Dessutom var det inte så snällt mot Eurystheus heller, han var ju från början klen och eftersatt, då är det inte så konstigt att de säger att han är en fegis idag.

Men det där med Hera - jag måste redan som spädbarn rent instinktivt ha känt att jag ogillade henne. Det sägs nämligen att jag indirekt är ansvarig för att Vintergatan kom till.....

Det hände så här: Mamma satte ut mig i skogen, när jag var ganska nyfödd, i det området som de idag kallar för Herakles slätt. Nu säger folk att mamma gjorde det för att hon var rädd för Hera, fast det kan jag ju aldrig tro. Inte skulle hon ha satt ut mig frivilligt. Jag tror ju mycket mer på att det var farsan, som låg bakom det där också och att det var han som sa åt Athena att hon skulle ta en promenad med Hera, så att de skulle hitta mig. Det var nämligen precis vad de gjorde och Athena fick Hera att lägga mig till sitt bröst. Antagligen var det det, som farsan hade förutsett, för att den som diar Hera blir ju odödlig.

Jag hoppas att jag fick i mig tillräckligt för odödlighetens skull, för sen hände det. Jag lär ha bitit till, rätt ordentligt antagligen, för Hera både vrålade och tappade ner mig, medan mjölken sprutade ut ur bröstet i vid båge - det är den som är det vitaktiga som syns, när man tittar upp mot Vintergatan. Athena tog upp mig sen och lämnade mig som hittebarn på första gården, som de träffade på, vilket turligt nog var vår egen. Det är lite för många tillfälligheter för mig, för att jag ska tro att det bara var slumpen. Och som sagt, mamma skulle aldrig ha satt ut mig på riktigt!

Andra påstår ju till och med att det var farsan, som fick Hera att somna och att han själv la mig till hennes bröst då, så det är ju så gott som säkert att han var inblandat på något sätt.

Jag tror att Hera till slut också fattade, att hon hade blivit lurad, det var nog då hon blev förbannad och skickade ormarna. Det minns jag inte heller själv ännu, för jag låg fortfarande i spjälsängen. En kväll kröp två ormar upp till mig i sängen, när ingen märkte det. Det hade varit ganska otroligt med bara en enda, två måste betyda en gudomlig vilja bakom. Jag hade ju inte vett att bli rädd heller, men jag tyckte att det var otäckt, när de började slingra sig runt halsen. Så jag tog bort dem och tryckte in skallarna på dem, så att de dog. Av det minns jag, som sagt, ingenting, men jag har en svag aning om att det blev ett himla liv, när folk upptäckte vad som hade hänt. Jag tror att det skrämde mig mer än ormarna gjorde.

Och, styvmor eller inte, med allt det här i bagaget är det väl inte så konstigt att jag inte är så förtjust i Hera.

webmaster@werbeka.com