"Har du sett ingentinget, lilla slyngel?"

"Ja, många gånger."

"Hur ser det ut?"

"Som om man vore blind."

"Nå väl; och om ni (fantasivarelser) råkar in dit, så sitter det fast vid er, ingentinget. Ni är som en smittande sjukdom, som gör människorna blinda, så att de inte längre kan skilja mellan sken och verklighet. Vet du, vad man kallar er där?"

"Nej," viskade Atreju.

"Lögner!" gläfste Gmork.

(ur: Michael Ende: Den oändliga historien)