KYRKAN I MERCHTEM

Merchtem är en liten landsortskommun med cirka 15.000 invånare. Det ligger ungefär 15 kilometer nordväst om Bryssel. Redan på 600-talet stod en kyrka på denna plats. Till 1355 var den gamla kyrkan vigd åt aposteln Petrus, den nya kyrkan blev en Mariakyrka.
I Flandern finns det många Mariakyrkor, som alla börjar med "Onze lieve vrouw", alltså "vår kära fru", varmed det naturligtvis menas Maria. Som tillägg har kyrkorna ett "binamn", som "Maria födelse" eller "Maria förkunnelse". Kyrkan i Merchtem heter "Onze Lieve Vrouw-ter-Noodt".

Namnet kommer från en Pietagrupp, som idag står till vänster om högaltaret. Det är ett ganska ovanligt namn och jag har svårigheter att översätta det. "Maria i nöd" eller "Marias lidande" är kanske de mest relevanta översättningarna.

Men vad den än kallas, man blir överraskad av att hitta en så vacker kyrka i en så liten kommun. Det är inte bara kryssribbvalven i den treskeppiga anläggningen, som bärs upp av vitmenade pelare med joniska kapitäl, utan det är även den delvis okonventionella utsmyckningen, som bidrar till det estetiska nöjet. Som exempel vill jag nämna reliefen i terrakotta på insidan av pelarna, som föreställer Marias sju lidanden. Sex av dem visas på pelarna, det sjunda ses i glasfönstret ovanför högaltaret.

Detta glasfönster visar återigen en Pieta, vilket ju är huvudtemat för denna kyrka. Terrakottabilderna skänktes år 1855 till kyrkan, inom ramen för ett jubileum. Då firade man nämligen 500-års jubileet sedan kyrkan byggdes. Dessutom firar församlingen alla tjugofem år ett speciellt Mariajubileum, som naturligtvis även var aktuellt under detta år.
Men inte allt i denna kyrka är gammalt. Som i de flesta kyrkorna har man fått ett centralaltare under senare år, så att man kan genomföra gudstjänsten närmare människorna. Detta centralaltare, som bärs upp av två armar av rosa marmor, invigdes den 27:e maj 1990, efter att församlingen hade skänkt det till kyrkan.

Högaltaret är något, men inte så mycket äldre. År 1946 byttes det ut mot altaret från 1807 och bara det gamla tabernaklet behölls, på vilket det finns en bild av sista kvällsvarden.

Två av mina favoriter är utan tvekan de båda träsnidade, i naturlig storlek återgivna figurerna av apostlarna Petrus och Paulus. Man vet inte när dessa kom till kyrkan, möjligtvis redan i början av 1600-talet.
Det finns fler statyer, till exempel av den helige Emebertus, grundaren av denna församling. Men av utrymmesskäl kan jag ju inte beskriva allt som finns.

Låt oss stanna vid Petrus. I högra sidoskeppet, nästan framme vid sidoaltaret, finns det på väggen mellan två fönster en bild av honom, på knä framför Kristus. Den senare visar upp mot himlen och texten under bilden säger: "Tibi dabo claves regni caelorum", vilket ordagrant översatt betyder: "Jag ger dig himmelrikets nycklar". Dessutom står det där att man kan läsa mer därom i Matteusevangeliets sextonde kapitel.

Fönstret till vänster om denna grupp visar hur ärkeängeln Gabriel förkunnar Maria att hon kommer att föda en son och fönstret till höger visar de tre vise männen som tillber det nyfödda barnet.
De sex fönstren i högkoret visar från vänster till höger: Guds lamm, den helige Josef, Maria med radbandet, altarbilden, som vi redan har talat om, liksom aposteln Petrus och en Jesu Hjärta-uppenbarelse.

Predikstolen är svår att fotografera i motljuset. Korgen med de fyra kyrkofäderna bärs upp av de fyra evangelisterna i sin symboliska form (Matteus som ängel, Markus som lejon, Lukas som tjur och Johannes som örn). Predikstolen beställdes 1826 hos träsnidemästaren Pieter Jan Tambuyser och möbelsnickaren Jan Baptist De Hertogh, båda boende i Mechelen, som ligger nästgårds. Den kostade då totalt 1962 Gulden.

I bakgrunden ser man den stora Loret-orgeln i senbarockstil. Den har också drygt hundra år på ryggen, ty den integrerades i kyrkan år 1876. Det var Francois Lorets sista verk, eftersom orgelbyggaren dog året därpå. Fast 1969 störtade en del av valven in och skadade orgeln, så att det dröjde till 1992, innan pjäsen kunde spelas igen.

Nu vänder vi oss mot sidoaltaren, först det till vänster. Det har troligtvis getts i uppdrag av familjen Pipenpoy år 1631, vilket deras vapensköld med tre liljor fortfarande intygar.

På altarbordet står en spansk Mariafigur, medan aposteln Petrus finns högst uppe på altaret. Altarbilden visar Marias himmelfärd. Den är lika gammal som altaret och har målats av Gaspar De Crayer.
Altaret i södra sidoskeppet är vigt åt den helige Antonius. Förmodligen är det lika gammalt som Mariaaltaret på andra sidan, men det finns inga belägg för det.

Här är altarbilden likaså av De Crayer. Den visar eremiten Antonius frestelse, mot vilken han värjar sig med hjälp av korset och en övernaturlig gestalt. Till vänster på altaret står en figurin av den heliga Katharina, som härstammar från ett kapell i ortens Dendermondestraat.
I varje sidoskepp finns det två biktstolar, varav de främre har tillverkats av Ignaas Van Nuten år 1750. De båda andra (en av dem på bilden till vänster) har byggts kort efter 1840 av J.C. Rosel.
Över biktstolen ser vi bilderna från två stationer av korsvägsandakten. De skapades 1904 av Karel Beyaert från Brygge. Det är bilder målade på kopparplåt.
Den mångfaldiga och trevliga utsmyckningen av denna kyrka var verkligen en mycket uppskattad upplevelse.

Tillbaka till eller till av

24.6.2009 by webmaster@werbeka.com