Onze-Lieve-Vrouw-Van-Bijstand-kyrkan

Men kyrkans historia är mycket äldre än Karl von Lothringen eller till och med de österrikiska Habsburgarna. Redan på 1100-talet finns det här ett kapell i anslutning till ett sjukhus. Detta kapell var tillägnat St. Jakob och hyste vallfärdsmän på väg till Santiago de Compostela i Spanien. Detta är helt logiskt, ty Santiago betyder egentligen "Sant Iago", alltså Sankt Jakob. Med tiden blev det dock färre pilgrimsfärder och kapellet förde bara en skuggtillvaro. I början av 1500-talet var Jacques Meeus en av sjukhusets ledare, som fick sin namnes kapell åter att vakna till liv. Han gjorde det genom att införa en Mariakult med Ärkehertiginna Isabella som första medlem. Hon var ståthållare mellan 1621 - 1633. Under andra hälften av 1600-talet blev kapellet dock för litet och man byggde dagens kyrka, i vilken det förrättades gudstjänst sedan 1670. Den fullbordades dock först 1694, ett år innan fransmännen under de Villeroy, marskalk hos Ludvig XIV, förstörde Bryssel och även den nya kyrkan. Den återskapades sedan under den allmänna återuppbyggnaden av staden, mellan 1696 - 1699.

Det som först faller i ögonen, när man kommer in, är en ortodox ikon, som står vid sidan av mittgången. Den ser lite främmande ut, men det är antagligen bara en vanesak. Dessutom är det inte mer än rätt, att man tillhandahåller en byggnad för tillbedjan även för andra trosriktningar, när de dessutom tillhör samma religion. Även fönstren med sina glasmålerier i stora ytor är värda att beaktas.

Det ursprungliga högaltaret bestod av marmor och trä. Det planlades av Jean-Pierre Baurscheit från Antwerpen och utfördes år 1705, men ändrades exakt hundra år senare och ersattes i mitten av 1800-talet med dagens altare. Ovanför detta finns det en Mariastaty av ekträ från 1300-talet, efter vilken kyrkan fick sitt namn. I högra handen höll hon från början en klase vindruvor, som dock är borta idag. Varför man nuförtiden har "klätt" henne, vet jag inte. Manteln må vara vacker, men den gömmer också originalet.

De båda altarbilderna är reliefer, uppburna av änglar, och föreställer gudamoderns föräldrar, vilket för mig är överraskande, såtillvida att jag hittills aldrig har hört något om Marias far. Men för all del, hon måste ju också ha haft någon. Bilderna tillskrivs bildhuggaren G.L. Godecharle från Bryssel.

De båda rätt enkla sidoaltaren är från 1900-talet och är tillägnade Sankt Jakob och den Helige Joseph.

De båda rätt enkla sidoaltaren är från 1900-talet och är tillägnade Sankt Jakob och den Helige Joseph. Det finns fyra biktstolar i Ludvig XIV-stil, som byggdes i mitten av 1800-talet efter originalritningar från 1727. Över var och en finns det runda träreliefer med avbildningar av bibliska personer. Den enkla predikstolen i ek, i Ludvig XV-stil, härstammar från 1700-talets mitt och fördes hit från de barfota Karmeliternas kyrka.

Skillnaden mellan stilepokerna Louis XIV och Louis XV är minimal och mycket flytande. Båda tillhör högbarocken, även om det under Ludvig XV regeringstid kan skönjas de första tecknen till Rokokon. Det som dessutom kan läggas märke till, är att kyrkans utformning inte längre orienterar sig vid korset, utan hellre har antagit en rund form. Även kupolen visar mot det barocka inflytandet, medan den inre formgivningen långt ifrån har antagit så ornamenterade och ibland överdådiga former som i sydligare länder. Det ser man inte minst, om man kastar en blick mot orgelläktaren ovanför ingången. Copyright Bernhard Kauntz, Wolvertem 2009

Tillbaka till eller till av