St. Valery vid Somme

Denna sida tillägnas Annie och Guy, våra underbara värdar under ett makalöst veckoslut. Tack så mycket!

Och det är verkligen ebb och flod, som förorsakar en av St. Valerys specialiteter. Det handlar om det "för-saltade lammköttet". För-saltat? Är det då bara en fråga om matlagning? Inte alls och mycket bättre. När floden kommer in, flyter den över låglandet och lämnar saltvattnet, som tas upp av gräset. Och fåren äter hela tiden detta gräs, så att även deras kött blir påverkat. Det har verkligen en annorlunda smak och det ser gott ut, när det serveras av en mästarkock. Bra - men det är en naturlig händelse, som ortsborna drar fördel av. Kan det finnas något mer intressant på en så liten plats?

Ja, det kan det! Byn är faktiskt full av historiska begivenheter. Folk bodde här redan i förhistorisk tid. År 700 f.Kr. sägs det att grekerna grundade en bosättning här, som hette Leuconaus - men detta har arkeologerna aldrig kunnat bekräfta. Två århundraden senare regerade gallerna här, tills de blev kuvade av romarna år 52 f.Kr. Ett halvt årtusende senare kom frankerna för att leva här och blandade sig med lokalbefolkningen. Vikingräder blandade lite nordiskt blod i denna nationernas smältdegel. Munken Gualaric (stavades även Walaric eller Valery) kom 611 för att lära ut kristendomen i området. Han levde som eremit och blev så småningom St. Valery. Han begravdes på den platsen, där idag St. Valery-kapellet står. Dagens kapell blev dock byggt på nytt år 1878. Fem år efter hans död, år 622, grundade hans lärjungar ett kloster och bevarade hans kvarlevor som relikvier. Klostret brandskattades dock många gånger av Vikingarna under 700- och 800-talen. Därför sålde man Gualarics relikvier. År 981 vann Hugues Capet tillbaka dem från Arnould de Flandres.

Nu bytte orten namn från Leuconaus till St. Valery. Det är bevisat att det fanns en borg i St. Valery innan det första årtusendet var avslutat och en stadsmur går tillbaka till så tidigt som 1000-talet. Av borgen återstår idag bara ruiner - och de finns dessutom på privat mark. Men resten av den medeltida delen av orten är välbevarad och absolut värd ett besök. St. Martinskyrkan byggdes på 1400-talet, men har föregångare, som går tillbaka till mitten av 1100-talet, när den gamla kyrkan omnämndes. Men det kan naturligtvis vara så att den är ännu äldre.

1000-talet hade flera historiska vingslag. Hertigen av Normandie, William, var år 1066 tvungen att söka skydd för sin flotta i St. Valerys hamn, eftersom mycket dåligt väder gjorde det omöjligt att korsa Engelska kanalen. Men när vindarna hade vänt och blev fördelaktiga, seglade han över till England och Hastings, där han besegrade Kung Harold och på så sätt blev erövrare av England. Han kröntes på juldagen samma år. De två mäktiga tornen på östra sidan av den medeltida staden kallas Guillaumes torn (Guillaume = William). Det sägs dock att de stod där redan, när William kom dit.

Trots de goda befästningarna intogs St. Valery av Rikard Lejonhjärta. Denne engelska kung ses i allmänhet som en hjälte, men det var han sannerligen inte. Han ledde en revolution mot sin egen far och han såg till att alla Londons judar mördades. När han deltog i tredje korståget, blev hans grymheter ökända - och till slut bedrog han de andra två stora ledarna av fälttåget, Kung Philipp II av Frankrike och Hertig Leopold av Österrike. Den senare överraskade Rikard dock på återresan och höll honom fången på fästningen Dürnstein. Naturligtvis fanns det även fredstider, men redan det Hundraåriga kriget förde med sig nya problem till St. Valery. 1430 fördes Jeanne d'Arc till staden av engelsmännen, på väg mot Rouen, där hon sedan brändes på bål. Hon fick övernatta i en cell här, den ses på bilden, till vänster om stadsporten. År 1475 lät den franske kungen Ludwig XI bränna ner staden, eftersom han inte ville att den skulle falla i händerna av burgunderna, som slogs på Englands sida.

Religionskrigen mellan protestanter och katoliker i slutet på 1500-talet kom med ny ruin till staden, innan livet lugnade sig på 1600- och 1700-talen. Nu kunde staden expandera neråt, mot vattnet till. I ett av dessa hus skulle så småningom den berömde science fiction-författaren Jules Verne komma att bosätta sig. Idag är huset (till höger) ett museum. På 1700-talet byggdes två - för den tiden mycket moderna - skeppsvarv och hamnen blev mycket viktig för handeln. St. Valery överlevde den Franska Revolutionen ganska bra, utan att uppleva några mord.

Men det finns mer i orten än den medeltida staden och historiska fakta. I början talade vi om ebb och flod, de följande bilderna visar hur mycket skillnad det är.

   

Titta var trappstegen början vid ebb ... när floden kommer in, når vattnet upp till dem. Lika överraskande är hastigheten med vilken vattnet kommer och går. Strömmen är lika snabb som en galopperande häst.

Sedan 1858 finns det en smalspårig ångjärnväg, som transporterar turisterna över hela Sommes mynningsområde, även om den inte går alltför ofta. Järnvägstationen har dock ganska stora dimensioner ... Å andra sidan tar St. Valery emot 35000 turister varje år. Där finns också Picardy-museet, som visar mer än 6000 artefakter från det dagliga livet förr i tiden. Att ta hand om de sjuka är en annan av St. Valerys utmärkelser. Redan på 1100-talet byggde man ett hus för spetälskesjuka. Från 1518 tog dominikanernunnor itu med sjukvården och 1666 tog Augustinernunnor över.

De senare byggde även ett sjukhus, som ännu idag är imponerande genom sin storlek. Det tjänade som lasarett under exakt 300 år. Naturligtvis hade en hamn stor betydelse i en stad som St. Valery. På 1700-talet hade den plats för 200 havsdugliga skepp. Men hamnen började snart att fyllas igen med avlagringar, så att i början av 1900-talet bara mindre båtar kunde använda den. En båtklubb grundades 1846, som idag har hand om ett båthus, en bar och en restaurang. I dagens småbåtshamn finns det omkring 250 arkarplatser tillgängliga.

En sista överraskning är tystnaden, som man upplever nära vattnet. Det är som om ljuden bars bort av det stora, tomma utrymmet. Det finns inget vågskvalp, eftersom vattnet fylls på i en strömfåra. Om du behöver några dagar för att stressa av eller för att dingla med själen, kan jag bara rekommendera ett besök på denna förtjusande plats.