En av Maria Theresias döttrar


Ärkehertiginna Marie Christine,
kallad "Mimi"

 

Marie Christine, självporträtt


Marie Christine var Maria Theresias älsklingsdotter, båda fyllde år samma dag. Hon var den enda av döttrarna, som fick gifta sig av kärlek, för att Christines utvalde, en av hennes kusiner, Albert Kasimir von Sachsen Teschen, 1742-1822, var visserligen en kungason, men hade inga som helst anspråk på någon tron och därmed ingen politisk makt. 

Alberts mor var kejsardottern Maria Josepha (föräldrar: Josef I., Wilhelmine Amalia), som födde 14 barn åt sin make - August II., Kung av Polen, Kurfurste av Sachsen - och som ligger begravd i slottskyrkan i Dresden. 

   Marie Christine och
   Albert von Sachsen-Teschen


Det storslagna bröllopet i Schloßhof kunde visserligen först slutas efter Franz Stephans död, för även som älskande far hade han aldrig välsignat ett så opolitiskt äktenskap. Jaktslottet i Marchfeld, öster om Wien, hade Maria Theresia köpt av Prinz Eugen av Savoyen. (Det var han, som befriade Europa från det turkiska hotet. Övers. anm.)

Albert fick sedan en ståndsmässig ställning som ståthållare i Ungern, därför levde de nygifta till att börja med i Bratislava.

   Bröllop i Schloîhof


Efter Maria Theresias död installerade Joseph II de båda som ståthållare i Nederländerna, därmed var de efterföljare till Karl von Lothringen, som avled 1780. I Bryssel lät de uppföra Slott Laeken åt sig, det som ännu idag tjänar som residens åt den belgiska kungafamiljen.
Efter fransmännens infall i Belgien lämnade de landet år 1792 och kom tillbaka till Wien.

   Residens i Bryssel, Slott Laeken


Marie Christine hade stort sinne för konst och var en begåvad målarinna. Hon var medlem av målargillet St. Lucca och var för övrigt även delaktig i tuschteckningarna i Maria Theresias arbetsrum, Porslinsrummet i Slott Schönbrunn.
Tillsammans med sin make förvärvade hon monarkins största kopparstickssamling, som idag finns att se i Albertina i Wien.

   Palä in Wien: Albertina, kopparstick 1825


Äktenskapet var mycket lyckligt, även om de fick vara med om att deras enda barn dog strax efter födseln.

Senare adopterade de Ärkehertig Karl, som besegrade Napoleon. Hans minnesstod finns på Heldenplatz.

 

   Adoptivsonen Ärkehertig Karl


Marie Christine var initiator till bygget av en vattenledning, som för första gången kunde försörja större områden av staden med dricksvatten. Om hon kunde ana, att dåligt vatten framledes skulle kosta henne livet? Hon dog förmodligen i kolera. Efter hennes död 1798, genomförde hennes änkeman Albert, som överlevde henne med mer än 20 år, planerna till vattenledningen.

Den "Albertinska vattenledningen" bildade upptakten till en lösning för Wiens dricksvattenförsörjning. Källorna låg i Hütteldorf, 1804 var bygget fullbordat. Vattenledningen tillhandahöll vatten för totalt 12 offentliga brunnar, som t.ex. Isisbrunnen, den enda brunnen av gjutjärn, som finns i Wien (8:e distriktet, Albertplatz).  Över brunnbassängen reser sig den egyptiska gudinnan Isis, efter vilken brunnen fick sitt namn.

   Albertinsk vattenledning
   Isisbrunnen, byggt 1834


Gravmonumentet i Augustinerkirche
av Antonio Canova

Marie Christine ligger begraven i Kapuzinerkryptan. (Där även många andra Habsburgare ligger. - Övers. anm.) Hennes make Albert lät resa ett gravmonument av Antonio Canova till hennes minne.



© Hedwig Abraham, Wien December 2002
Översättning från tyska: Bernhard Kauntz
Tillbaka till , till eller till av Werbeka Netshop

Sidan skapades den 2.1.2003     webmaster@werbeka.com