.

FURBY KYRKORUIN


 
Årets första cykelutflykt går till Björksta kyrka och den vägen leder förbi kyrkoruinen i Furby. Det är inte så mycket kvar av den, bara en bit av västra muren, men Furby har en rätt intressant historia, därför är det befogat att stanna upp en stund.

Furby eller Furuby var i början av 1200-talet, då dess gråstenskyrka ersatte en tidigare träkyrka, en egen, ganska stor socken, som sträckte sig från området kring Anundshög bort mot Kolmsta i öster och Nicktuna i norr. Kyrkan torde ha varit av ungefär samma typ, som de övriga gråstenskyrkorna i länet, dvs. en enkel fyrkant på ungefär tjugo gånger tio meter med drygt metertjocka väggar. Man vet att ett vapenhus byggdes till under ett senare skede och man får anta att kyrkan under tidigt 1400-tal fick stjärnvalv av tegel, liksom de flesta andra kyrkorna i trakten. Kyrkan hade rakt kor och inget torn, utan en klockstapel i sydväst, där det hängde en stor och en liten klocka. Det som skiljer Furby kyrka från mängden, är att det inte torde ha skett någon utbyggnad under 1300-talet. Det handlade alltså om en relativ enkel, men framför allt även liten kyrka, vilket torde vara väsentligt att beakta i den kommande utvecklingen.

Det finns två sägner, som försöker förklara varför det gick utför med Furby kyrka i slutet av 1400-talet. Den ena är att danskarna skulle ha vanvördad kyrkan genom att fira orgier i den. Detta må säkerligen ha hänt, men det hände nog i andra kyrkor också, utan att de för den skull blev övergivna. Den andra sägen påstår att det under en julotta hade uppstått ett gräl mellan två kvinnor om var i kyrkan de skulle sitta. Ordväxlingen ledde till att den ena slog ihjäl den andra. Inom parentes kan förmälas att mörderskan skulle ha bestraffats genom att grävas ner i jord upp till halsen och på så sätt ha fått svälta ihjäl. Om man tänker på de sociala konsekvenserna av detta dåd och straffet, inser man säkert att dessa måste ha medfört en splittring inom församlingen.

Kanske bidrog denna uppkomna fejd till omorganiseringen av pastoraten, som skedde vid ungefär samma tid - helt enkelt i avsikt att skilja ovännerna åt. Man gav de norra delarna av socken till Tortuna, samt Kolmstaområdet till Björksta församling. Furby kom samtidigt att bli en annexförsamling till Badelunda.

Tänker man sedan på Gustav Vasas klockskatt i början av 1500-talet, var det ytterligare en tung belastning för den lilla församlingen, som fanns kvar. Visserligen friköpte man lillklockan för tio mark år 1531, men frågan är om kyrkoherden i Badelunda var så begiven på att ha ytterligare en avlägsen kyrka inom sitt område, som han måste tillse regelbundet. Vid den tiden torde det dessutom ha blivit nödvändigt att restaurera Furby kyrka. 1540 lades kyrkan slutligen officiellt ner och plundrades på dess innehåll både från staten, andra kyrkor och gemene man.

Vid 1800-talets mitt stod det mesta av väggarna fortfarande kvar, men man kan tänka sig att de kringboende av och till kunde behöva lite byggnadsmaterial, samt att väder och vind gjorde resten. På 1950-talet säkrade och restaurerade man dock den lilla stumpen av väggen, som idag fortfarande går att se.

Dock rimmar det illa att dels använda kommunala medel till att upprätthålla ett minnesmärke, dels att inte sköta platsen. Det är förskräckligt att behöva notera att platsen framför kyrkan idag utgör en allmän avlagringsplats för svårhanterligt skräp. På tomten står bland annat en trasig bil, flera uttjänta kärror med taggtråd och allehanda annat skräp på, samt övriga rostiga järnföremål ligger kringspridda. Detta är ett tydligt tecken på att synen på kulturella värden knappt har förändrats alls genom århundradena, varken hos de styrande eller hos allmänheten.

Bernhard Kauntz, Västerås 2005


Tillbaka till , till eller till av


last update: 10.6.2005 by webmaster@werbeka.com