DET VAR VÄRT ETT LIV
Självbiografi av Bernhard Kauntz

Det är inte ofta, som man hamnar på Expressens första sida

Vi var på väg mot Bellevue, Västerås idrottspalats, för att spela bowling. Jag hade köpt en kvällstidning, för att ha någonting att läsa på bussen. Expressen hade börjat med en ny tävling, "Lådan". Man skulle gissa, vad som fanns i en låda med hjälp av några ledtrådar. Det var inte så svårt att lista ut, att det var en bil. Det var närmare femtusen deltagare, som hade listat ut detta. Men man skulle också skriva ihop en löpsedel, med en given - naturligtvis påhittad - nyhet: "Finansminister Sträng meddelar att efter de senaste enorma oljefyndigheterna i Skåne kommer Sverige i fortsättningen befria alla från inkomstskatt." Som galjonsfigur till tävlingen hade Expressen hittat Pekka Langer, en radiopratare och frågetävlingsledare. Han hade Lars Widding som domare och den sistnämnde skapade ett mer eller mindre bevingat ord på den tiden: "Tro honom inte!" Det var alltså klart att man skulle baka in ett "Tro honom inte" i löpsedeln. Skåneoljan var ju en gammal nyhet, eftersom man redan hade funnit enorma mängder. Det var alltså inte så svårt att skriva ihop nyheten om inkomstskatten.

När vi kom hem igen, tog jag en penna och kladdade ner mitt förslag på den i tidningen medföljande löpsedeln med Expressens logotype. Jag fick senare en gliring av Pekka Langer, som tyckte att jag inte hade använt mycket tid till att utforma det hela. Det hade funnits folk, som hade lagt ner hela sin själ, på att det skulle vara snyggt, berättade han. Fast det stod ju ingenstans i uppgiften ... Anne Marie, min hustru, frågade vad jag hade skrivit, men kaxig, som jag var, och som jag tycker idag, även lite elak, svarade jag: "Det får du se, när jag har vunnit". Till mitt försvar ska dock sägas att även min vidskeplöighet spelade in, för jag inbillade mig att jag bara skulle vinna, om ingen annan visste, vad jag hade skrivit. Expressens jury tyckte att de flesta hade lyft fram de redan kända oljefynden som stor nyhet, medan Strängs "utspel" var det egentligen viktiga. Nåväl, livet gick vidare som vanligt. Jag höll just på att gå in till min kvällskurs i tyska, när Anne Marie ringde och sa att Pekka Langer hade sökt mig. Hon hade gett honom telefonnumret till jobbet och han skulle ringa snart. "Jag tror du har vunnit", sa hon. Mycket riktigt ringde Pekka Langer snart därefter och gratulerade mig till segern. Det var en mycket uppsluppen tysklärare som kom in till sina elever därefter. Även på hemmaplan var det fest och Anne Marie fick äntligen veta, vad jag hade skrivit. Några dagar senare åkte hela familjen till Stockholm, där vi togs emot av Pekka Langer. Han guidade oss runt lite, bland annat till Kina slott och till Bromma flygplats, där vi år lunch i VIP-loungen. Vi besökte även Expressen och togs emot av chefredaktör Bo Strömstedt, innan vi åkte till bilfirman för att få bilnycklarna.

Jag fick välja färg på bilen och tog silver. Fast metallicfärger inte ingick i priset, ordnade man det i alla fall. Däremot fanns det inte någon möjlighet att köra bilen till Västerås, eftersom ingen av oss hade körkort. Det enda vi hade var studieskulder efter några år på universitetet. Dessutom hade vi nyss flyttat till Västerås, för att det inte fanns något jobb i Norrland. Det är klart, frågan om att ta körkort kom på tapeten nu. Men det skulle kosta ytterligare en hög pengar och att äga en bil var heller inte gratis ... Vi ville i alla fall fundera ett tag på det. Någon dag senare kunde jag hämta ut bilen i Västerås. Jag gjorde det tillsammans med en kompis, Göran, som dessutom hade erbjudit oss att parkera bilen på deras tomt, innan vi hade bestämt oss, vad vi ville göra med den. Göran ställde också upp som bilskolelärare några gånger. Vi övade på en stor, tom ASEA-parkering och plötsligt sa Göran: "Och nu kör du hem." Jag skrattade åt honom, men han tyckte att jag skulle klara det. Då gjorde jag det - och det gick bra, till och med genom grinden till deras gård. Jag blev bara påtutat en gång. Det var när jag före en korsning skulle svänga till vänsterfilen, utan att kolla i backspegeln. Förlåt, medtrafikant! Jag lärde mig i alla fall vikten av att titta även bakåt, när man kör bil. Inte för att jag hade någon nytta av det, för att jag har fortfarande inget körkort. Men det är ju alltid bra med nya lärdomar i alla fall.

Tillbaka till Innehållsförteckningen

Tillbaka till , till eller till av