DET VAR VÄRT ETT LIV
Självbiografi av Bernhard Kauntz

Sedan min tid i Studiefrämjandet hade jag lärt mig att det är mycket förmånligt att åka bort under veckan då det infaller Kristi Himmelfärd. Då kan man med några få semesterdagar få ihop en hel veckas bortavaro. Torsdagen är ju helg och fredagen en klämdag. Därför åkte vi ofta bort under just den veckan. Det blev Slovenien och många upplevelser. Dels för att det var billigt, som här en Espresso för en dryg tia. Men även med tanke på historien, då Slovenien, eller Krain, som det då hette, var en del av Österrike. Det blev man fortfarande påmind om, som här vid Rudolfinum, som byggdes till minne av Österrikes kronprins Rudolfs äktenskap med den belgiska prinsessan Stefanie.

Dessutom var det Kejsar Franz Joseph som la grundstenen till huset. Idag finns där det Slovenska Nationalmuseet, liksom ett Naturvetenskapligt museum. I det förra ser man den äldsta bibelöversättningen till slovenska, från år 1584. I museet på borgen hittar man ett föremål, som är ännu några år äldre.

Det är den äldsta kända flöjten, som tillskrivs Neandertalerna och som beräknades vara 45000 år gammal, när vi var där. Idag anger Wikipedia att den till och med ska vara 60000 år gammal. Men fullt så länge är det inte, sen vi har varit där ... Det fanns ytterligare en anledning varför jag tyckte att det var intressant att åka till Slovenien. Ryktet säger ju att släktet Kaun(i)tz kom till Tjeckien från det sydslaviska området, även om det inte går att belägga. Men jag hittade en indirekt bekräftelse på detta rykte. På ett av museerna hittade jag följande: Det är känt att det fanns såväl Langobarder som Avarer i områdena norr om Donau, alltså det som idag är norra Österrike och södra Tjeckien.

Och eftersom Slovenien utgör en del av det sydslaviska området, var det roligt att komma dit. Jag trivdes där. Människorna var öppna och vänliga och maten var utmärkt. En portion Ćevapčići med rå lök och ajvar till, samt en öl (även om den var tjeckisk) - vad vill man mer?

Vi promenerade en hel del på måfå, för att se om och vad vi skulle upptäcka. En dag passerade vi ett stort hus, med en portal, som ramades in av massor med människor - män, kvinnor, barn, gamla i en vild blandning. De stod eller satt i olika poser, men allihopa var nakna. Det väckte naturligtvis nyfikenhet, tills vi såg förklaringen. Det var det slovenska parlamentet! Vilken genial idé det var med denna utformning av portalen. Parlamentet finns till för alla människor, oavsett kön, ålder, yrke eller kläder. Hur skulle man kunna uttrycka det bättre än genom att göra alla lika? Vilken tankeställare det måste vara varje gång, när man går förbi där!

Ljubljana ligger vid floden Ljubljanica, som rinner mer aller mindre genom centrum. En av broarna, som leder över den, är den så kallade trippelbron, eftersom den har tre skilda brospann. Den byggdes av arkitekten Jože Plečnik och är en välkänd turistattraktion. Utmed ena sidan av floden finns det öppna arkadgångar, där diverse småföretag kunde ställa ut. Vi hittade fin glaskonst, som Ann blev mycket förtjust i.   Det var inte långt ifrån hotellet och vi passerade där nästan varje dag. Ann köpte på sig rätt många olika föremål, för att ha som present till bekanta, när vi kom hem igen.

Hon funderade också på att importera, för att ta med sig exempel när hon ändå var på kundbesök för LR. Jag gjorde en liten katalog på glanspapper åt henne, som jag var rätt nöjd med själv. Tyvärr blev det sedan aldrig av med importen. Dels fick man inte erbjuda andra varor än LRs, när man var ute med deras produkter, dels var det, trots att båda länderna var med i EU, ganska krångligt med importbestämmelserna. Men visst var glasföremålen något man kommer ihåg.

I vårt hotellrum vette fönstret mot en av stadens huvudgator. Därför stod vi på första parkett, redan innan detta evenemang började. Först kom en lastbil med en musikanläggning på flaket och sedan tusentals orangeklädda flickor bredvid killar i svarta tröjor. Nyfiken på vad det hela gick ut på, frågade vi i hotellreceptionen. Vi fick veta att det hade varit studentexamen i landet under den gångna veckan. Sedan några år tillbaka samlade man studenterna från hela Slovenien och lärde dem att dansa kadrilj. Det var givetvis frivilligt, men det var mycket få, som bara tittade på. Med detta upptåg fanns man redan med i Guinness världsrekordbok. Men det blev fler och fler som deltog, så att det blev även nya världsrekord varje år.

Efter en stund gick vi ut och då hade ungdomarna ställt upp parvis i långa rader på var sin sida av gatan. Det fanns par längre än ögat nådde. Och nu började "undervisningen" från lastbilens musikanläggning. Man lärde ut steg för steg, tills man till slut hade gått igenom hela stycket och paren svängde om med varandra.   Jag tyckte att det var en underbar idé som avslutning på skoltiden. Det finns en hel artikel om denna härliga fest på mina sidor i Netshopen.

Vi tog naturligtvis en titt på borgen på toppen av en kulle. Även om den finns det en egen sida, där man kan läsa mera om den. Vid trippelbron finns det en kyrka, kapucinkyrkan (på bilden till höger), och på platsen framför den finns det en staty av France Prešeren, som även har namngivit platsen. Prešeren levde under första halvan av 1800-talet och anses vara Sloveniens nationalskald, även internationellt känd för sin diktkonst. Sen är det så att jag bär med mig ett trauma från Ljubljana. Vi hade bestämt att vi skulle göra en båttur på floden under sista dagen. Det var Ann, som gärna ville göra det. Jag tycker att hon var verkligen värd det, eftersom hon ställde upp på alla mina sightseeingturer, trots att hon egentligen föredrog en mera vilsam semester. Men, skamligt nog glömde jag bort båtturen. Å andra sidan förstår jag ännu idag inte, varför Ann inte påminde om den. Självklart skulle vi ha åkt båt, det hade vi ju varit överens om. Men det kom inte ett ord från henne förrän senare, då hon nämnde det, som exempel på att jag inte brydde mig om henne ... Vi åkte även till två ställen utanför Ljubljana, men det handlar nästa kapitel om.

Tillbaka till Innehållsförteckningen

Tillbaka till , till eller till av