TRÖTTHETEN YTTRAR SIG OLIKA

Tillägnat min goda väninna
Maria Dolores Johansson
som har gjort mig uppmärksam på detta.

TRÖTTHETEN YTTRAR SIG OLIKA

De flesta vet väl, att våra språk är besläktade med varandra. Några mer, några mindre. Tyska, engelska, nederländska och de nordiska språken tillhör familjen av de germanska språken. Spanska, portugisiska, franska, italienska och även rumänska bildar också en familj, nämligen de romanska språken. Romanska och germanska språk har också släktskap med varandra, men bara på svågernivå. De finsk-ugriska språken, alltså till exempel finska, estniska, ungerska och mari, är däremot så lite släkt, att man knappast kan fastslå släktskapet.
Nu har nära släktingar ofta en liknande kulturell bakgrund. Hos språken märks detta på orden. Det är väl också allmänt känt. Några exempel:

tyska engelska nederländska svenska

Tür door deur dörr

Milch milk melk mjölk

Lampe lamp lamp lampa

Naturligvis finns det hos enstaka ord avvikelser i det ena eller det andra språket. Så säger man till exempel på engelska "picture", medan de andra tre språken använder "Bild". I det här fallet är det det latinska inflytandet i England som är orsaken. Det kommer nämligen från latinets "pictura". Men snedsprång förekommer väl i även de bästa familjerna.
Samma kulturella släktskap mellan ord finns även i de romanska språken. Mjölk heter till exempel "latte" på italienska (känt från kaffet), "leite" (portugisiska), "leche" (spanska), "lait" (franska) och till och med "lapte" på rumänska.
Självklart hittar man mjölksläktskapet även i de slaviska språken: "moloko" (ryska), "mléko" (tjeckiska), "mleko" (polska), och "mlijeko" (kroatiska).
Och så vidare, och så vidare.
Nu antar vi att vi blir trötta av denna språkjämförelse. Och detta vill vi berätta för vår engelska vän: "I am so tr... tr... tired". Aha, undantag, tänker vi. Men icke! Vi prövar det på tyska:

"Ich bin so ... so ... müde". Bara det nederländska "Ik ben zo moe" påminner oss om att alla dessa språk hör till samma familj, ty det liknar tyskan. Det är dock ytterligt intressant att afrikaans, alltså de nederländska kolonisatörernas språk i Sydafrika, har bevarat detta ursprung. Där heter det "Ek is moeg".
Nu har afrikaans visserligen bara varit skild från nederländskan i drygt trehundra år, så att det kanske inte har funnits tid att utveckla större förändringar. Men, som vi ska se senare, det verkar, som om geografiska avstånd inte har så mycket med saken att göra.

De romanska språken står inför samma problem: Bara i spanskans "Estoy tan cansado" och portugisiskans "Estou tão cansado" hittar vi samma ord. Men redan fransmannen är "fatigué" och italienaren till och med "stanco".
De är inte bättre i de slaviska språken heller. På ryska är man "ustaju", på serbiska "umoran", och på tjeckiska "unavený". Till och med i grannlandet Polen är man återigen annorlunda trött, nämligen "zmeczony".
Att fundera på hur det kan vara i ytterligare andra språk är väl knappast lönt.

Ändå: Även finskans "väsynyt" och ungerskans "fáradt", påminner knappt om att de båda språken tillhör samma språkgrupp.
Får det vara några fler kuriosa språk? På malaysiska är jag trött på så sätt: "Saya letih", medan jag i den besläktade indonesiskan är "aku capek". Som turk säger jag: "Yorgunum", men som västafrikan skulle jag uttrycka mig på följande sätt i Hausa: "Na gaji". Men sen är de två sista inte alls släkt med varandra, det skrev jag bara för att skryta.
Vis ska försöka att reda ut åtminstone de germanska avvikelserna.

Det tyska och det nederländska ordet har ju samma ursprung, nämligen det urgermanska "müede". En form av detta hittar vi också i fornnordiskan och fornengelskan. Adjektivet "müde" härleds från "mühen" (anstränga, plåga sig) - vilket redan förklarar en del av saken. Anstränger (bemöder) man sig, blir man trött. Ordet "müe(je)n" i urgermanskan kan man leda tillbaka på den ännu äldre roten "mo-" i indoeuropeiskan. Denna hade samma betydelse, "att anstränga sig", och är förbindelselänken till de slaviska och romanska språken.
Vi kan alltså slå fast, att det är den tyska, respektive nederländska formen, som går tillbaka till ursprunget.
Svenskans "trött" har under senare medeltiden ersatt det urgermanska "möþer". Däremot blev substantivet "möda" ända till idag i ordförrådet. "Trött" härleder sig från "tryta", som ju betyder ungefär "att ta slut". Och när krafterna tar slut, blir man just trött.
Likaså har engelskans "tired" avletts av verbet "tire", som har samma betydelse som i de nordiska språken, nämligen "ta slut". Men ordet hittar man redan som form i Old English: "teorian".

Gäsp!