LIKA ORD  I  ENGELSKA,  TYSKA,  NEDERLÄNDSKA  OCH  SVENSKA


Det är ganska roligt att jämföra likheterna - och ännu mer intressant att se olikheterna - i besläktade språk. Naturligtvis skulle man kunna hävda att de allra flesta av åtminstone västvärldens språk är besläktade med varandra, eftersom de har sitt ursprung i de indoeuropeiska språken. Och visst, det finns tillräckligt många ord, som vi i dagens språkbruk har lånat från grekiska och latin, ja somliga har sina rötter till och med i sanskrit.

Samtidigt känns dessa språk, årtusenden gamla, dock för avlägsna - tidens tand och olika kulturer har spelat sin roll i förvanskningen av det en gång gemensamma ordförrådet. Jag ska istället hålla mig till en yngre "gren" av språkträdet, de germanska språken. Närmare bestämt de westgermanska, eftersom de östgermanska redan har dött ut (som till exempel gotiskan). Även här ska jag dock göra en avgränsning och huvudsakligen prata om nederländska, engelska, tyska och svenska. Hos alla dessa finns det idag också regionala avvikelser - flamländska pratas i Belgien, amerikansk engelska är ett annat exempel, österrikiska och schwyzerdütsch har kvistats av högtyskan och slutligen är de nordiska språken ju också bara dialekter av fornnordiskan.
Även om många av dem (ännu) inte betraktas som egna språk, finns det dock betydande skillnader i uttal och ordförråd. Sen får vi inte glömma att det även finns lokala dialekter inom de regionala avvikelserna. Tänk bara på skånskans uttal, jämfört med rikssvenska. I Österrike går en gräns någonstans mellan Wien och Linz för vad man kallar "en stor öl". Öster om denna gräns heter det "ein Krügel", medan det på andra sidan kallas för "eine Halbe", och så vidare. Men dessa lokala dialekter ska vi inte bry oss om alls här.

Hur har då dessa regionala avvikelserna uppstått? En del kan man förklara med geografisk närhet.

Belgien är ju ett land, där man officiellt talar både franska och nederländska (och tyska, fast det vet inte många om). Naturligtvis har de båda språken en inverkan på varandra. En "present" är en "cadeau" på franska, medan det på nederländska (och tyska) skrivs "geschenk", även om uttalet varierar. Fast numera finns det många (yngre) flamländare, som använder det franska ordet. Ja, somliga skriver det till och med på "nederländska", nämligen "kado".

En del andra egenheter har med kulturell bakgrund att göra. Så heter det såväl i Österrike som i Nederländerna "jag har hunger", när man är hungrig. Båda uttrycken härstammar dock fran spanskan, där man "tener hambre" också "har hunger". Där finns det inget geografiskt samband. Men när Habsburgarnas rike var som störst, under Karl V (som för övrigt föddes i Gent i Belgien), var såväl Spanien, som Österrike och Nederländerna habsburgska besittningar. Hovet fanns dock i Madrid - och när Kejsaren besökte sina länder, lär hans spanska sätt att uttrycka hungern ha varit stilbildande - det är klart att Kejsaren måste ha rätt, eller hur?

Detta var bara två exempel på hur språken kan påverkas. Låt oss nu titta på några jämförelser mellan ovan nämnda språk.

engelska nederländska tyska svenska
milk melk Milch mjölk
bread brood Brot bröd
book boek Buch bok
shine schijnen scheinen skina

Ett ord om uttalet av nederländskan: "oe" är samma "o-ljud" som i "bok" och "ij" har samma ljudvärde som tyskans "ei". I dessa fall syns avvikelserna endast i skrift, uttalet är mer "anpassat" till de andra språken. En annan skillnad i skrift är naturligtvis tyskans sätt att skriva substantiv med en versal i början.

Som vi ser ovan finns det en hel mängd ord, som är "likadana" i samtliga språk, om man bortser från vokalförändringar. Men "m-lk", "br-d", "b-k" och "sch-n" är genomgående gemensama, bortsett från minimala förändringar, som "sch-ljudet" eller tyskans "ch" istället för "k".

Behärskar man ett eller två av dessa språk, är det därför mycket lätt att lära sig något av de andra. Ser man en text, förstår man den nästan, om man har grundläggande uttalsregler klara för sig. Naturligtvis är det lite svårare att tala språket, eftersom man inte kan utgå ifrån att just de ord man vill säga är likadana. Fast det går alltid bra att chansa, man lyckas oftare än man tror.

Får det vara några fler exempel?

engelska nederländska tyska svenska
house huis Haus hus
door deur Tür dörr
cook koken kochen koka
window venster Fenster fönster

Men! Här är det någonting som inte stämmer! Engelskans "window" kan ju inte ha samma ursprung som de andra språkens "fönster"? Nej, men det här är en intressant företeelse. Här är det engelskan som har bevarat det gammalnordiska ordet "vindauga", som vi även återfinner i danska (vindue) och norska (vindu), medan alla andra språken har lånat från latinets "fenestra", som blev till det gammalhögtyska "venstar". Fornsvenskan känner också fortfarande till ordet "vindögha". Lustigt är att svenskan inte har behållit det gammalnordiska ordet, som dess grannar gjorde, utan att man lånade in det latinska ordet. Förmodligen är det en påverkan av tyskan, när man på Hansans tid importerade mycket kunskap från Tyskland.    
Det omvända fallet, som faktiskt är mycket vanligare, är att engelskan har låneord från latinet, medan de andra tre språken håller sig till germanskan. Ett jättebra exempel är ordet "djur" (nederländska "dier", tyska "Tier") men engelska "animal". Vi använder den latinska betydelsen också, till exempel i ordet "animalisk". Gammalengelskan kände dock till det germanska ordet "deer". Det finns fortfarande kvar i till exempel "reindeer".

Fast det är inte bara engelskan som avviker från de andra språken. Här kommer några fler exempel:

engelska nederländska tyska svenska
sick ziek krank sjuk
room kamer Raum rum
bed bed Bett säng

Här har vi ett exempel var från de andra språken. Låt mig först bara påpeka en nästan konstant ljudavvikelse mellan tyskan och svenskan. Om tyskan har ett "ie" i ett ord, återger svenskan det med "ju". Sieben = sju, Stier = tjur, lieblich = ljuvlig, tief = djup och så vidare.

Tyskan använder "krank" istället för "sjuk", men även "krank" har ungefär samma betydelse. Det motsvarar medelhögtyskans "kranc", med innebörden "kraftlös, svag". Kranc i sin tur kan härstamma från gammalhögtyskans "chrancolón" i betydelsen "bli svag, snava". Även "kränken" kommer därav, "jemand kränken = förnedra någon" och "sich kränken = bekymra sig, ha sårade känslor". Sist, men inte minst, får vi inte glömma att även tyskan har ett ord med samma stam och betydelse som de andra språken: siech, även om det är föråldrat. Och här är vi tillbaka vid "ie = ju" fenomenet.

I fallet "rum" begagnar sig det nederländska språket inte av samma ordstam, utan använder "kamer", som är lånat från latinets "camera" och ju också finns i "kammare" eller tyskans "Kammer". De båda senare innebär dock ett mindre rum. Nederländskan har ändå "r-m" ordstammen kvar i till exempel "ruimte", som dock närmast betecknar "utrymme". Det ska också nämnas att tyskans "Raum" numera har stark konkurrens av ordet "Zimmer". Det i sin tur är besläktat med svenskans "timmer" och betydde ursprungligen "material av trä till att bygga hus".

Svenskan avviker ifråga om "säng", även om stammen "b-d" finns kvar i "bädd". Sängen har sin motsvarighet i norska och danska "seng". Ordet finns redan i fornsvenskan, men ursprunget är inte helt klart. Förmodligen ligger dock fornengelskans "sæccing" till grund, som betyder "en med hö stoppad säck". I iriskan finns ordet "sceng = säng", som torde ha samma ursprung. Och visst var forntidens sängar oftast just med hö stoppade säckar ...

Sedan finns det naturligtvis ord, som inte alls är lika varandra i något av språken. Men det är ett helt annat kapitel.

© Bernhard Kauntz, Wolvertem 2013



Tillbaka till , till , eller till

webmaster@werbeka.com