Sammanlänkande musik

Av en slump hittade jag idag en sida på internet, på vilken man kan mata in ett ord på engelska, som sedan visas på de flesta europeiska språken - geografiskt riktigt på en karta över Europa.

Det är rätt praktiskt om man vill jämföra språk. Anta att vi matar in "cow". Då ser vi att de germanska språken alla använder en form av "ko", alltså ett "K" tillsammans med en vokal. Det gäller även för engelskan, även om sättet att skriva varierar lite. Man ser att de flesta romanska språken använder en form av "vaca". Italienskans "mucca" är visserligen ett undantag, men jag tror att detta "mu" beror på ett onomatopoetiskt, det vill säga ljudhärmande inflytande. Kossor säger "mu", även i Italien. Även de slaviska språken har en gemensam form för ko, nämligen "krava" i någon variant.

Också i ryskans "KOPOBA" (korova) kan man fortfarande identifiera den slaviska kon. Men man ser genast att språk, som inte tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen, tillämpar helt andra ord. So heter kossan "lehm" på estniska, i Ungern "tehén" och på turkiska "inek". Sidan visar även baskiskan - där säger man "Behi" och i Wales benämns kon "buwch". Nu är allt detta rätt intressant och kanske länker även samman i viss mån (åtminstone inom de olika språkfamiljerna) men det har ingenting att göra med musik.

Här kommer slumpen in. Det händer ganska sällan, men ibland sätter jag mig i min fåtölj och tittar på en konsert på YouTube. Så även idag. Jag njöt av jubileumskonserten av Dana Winner, en belgisk sångerska, som jag "upptäckte", när jag vistades där. Även hon är nästan sammanlänkande, eftersom hon sjunger låtar på fyra olika språk i denna konsert. Av detta fick jag en idé. Vad heter "musik" på Europas olika språk? Och här fann jag en överraskning. Nästintill alla indoeuropeiska språken säger "musik" till musiken.

De slaviska och romanska språken lägger för det mesta till ett "a" - man det är knappast möjligt att förväxla "muzyka" (polska) eller música (spanska) med något annat ord. Till och med icke indoeuropeiska språk, som finska "musikki" och det turkiska "müsik" anpassar sig. Etymologiskt sett har de indoeuropeiska språken hämtat ordet musik från grekiskan, Där härstammar det från "mousike (techne)", alltså musernas (konst).

Visserligen stod det där för alla musernas konster, alltså även till exempel för historia och teater och astronomi. Men eftersom många av de nio muserna har en direkt anknytning till sång eller musikinstrument, är det egentligen logiskt att just vårt ord "musik" sammanfattar "musernas konst". Sålunda är Euterpe lyrikens och flöjtspelets musa, Melpomenes namn betyder "den sjungande", även om det är tragödien, som hon är skyddsombud för. Erato har en lyra som attribut, även om hon är kärleksdiktningens musa. Och slutligen är Polyhymnia, den sångrika, just sångens musa.

Men det finns även undantag till ordet musik bland de europeiska språken. Det är nog så intressant att man hittar dem alla i Mellaneuropa. I Tjeckien och Slovakien heter musiken "hudba", medan slovener och kroater säger "glasba". Till sist utgör även isländskan ett undantag. Där kallas musiken "tónlist", alltså en lista (rad) med toner. Det är en nationsbunden omskrivning av ett ord, som till exempel norskans "kringkastning" för radio. Jag tror inte att man förutom "mamma" och "pappa" kan hitta många ord, som stämmer överens inom så stora områden. Och det betyder väl att musiken är sammanlänkande?

Sidan skapades den 25.1.2021 av webmaster@werbeka.com