De rika Clarissornas kyrka


Kyrkans namn, "de rika Clarissorna", går tillbaka till ett kvinnokloster, som ursprungligen hade bildats redan år 1343 i Bryssel. Men 1578 revs klostret, för att man ville utvidga stadsmuren. Systrarna bosatte sig sedan här, på ett område som tidigare hade tillhört "Det gemensamma livets bröder". Detta sällskap hade grundats av Gerhard Groote från Nederländerna och vände sig bland annat mot brott emot fattighetslöftet i ordnarna. Systrarna tyckte sedan på 1600-talet att man behövde utvidga området och bygga en ny kyrka, vilket 1665 även skedde, efter planerna av Fayd'herbe. Denne arkitekt från Mechelen var för övrigt en elev till Rubens. Trettio år senare blev kyrkan ett offer för bombardemanget, som fransmännen utsatte staden för. Ytterligare hundra år senare, efter den Franska revolutionen, upplöstes klostret och två nya gator byggdes tvärs över området - dels Rijkeklarensstraat och dels Sint-Kristoffelstraat. Kyrkan byggdes ut och öppnades sedan igen. Under frihetskampen år 1830 tjänstgjorde kyrkan som lasarett.
Den 15:e juni 1989 föröddes kyrkan genom en storbrand och restaureras sedan dess igen. Under restaurationen genomfördes även grävningar, som åter ådagalade resterna av det gamla klostret. En besökare, som inte är medveten om vad som har hänt, ser idag inga spår efter denna brand.

Högaltaret i marmor byggdes år 1706.

Över det förgyllda tabernaklet av trä finns det ett konstverk över Marias "immaculata conceptio" från 1659.

På högra sidoaltaret står en bild av St. Gorik i ekträ, som härstammar från St. Gorikskyrkan, som förstördes under Franska revolutionen. Den helige Gaugericus (Gorik) var under 600-talet biskop i Cambrai, ett område till vilket även Bryssel och till och med Antwerpen hörde. Han är även Bryssels skyddshelgon.

Kyrkans kor är övertäckt av en kupol, som toppas av en lanterna i ekträ. I de fyra hörnen av kupoluppbyggnaden finns de fyra ärkeänglarna - Mikael, Gabriel, Raphael och Uriel.
Korets utsida har anpassats de omgivande bostadshusens barockstil.

Av avsevärt nyare datum är de övriga sevärdheterna i kyrkan, som dock ändå är värda att uppmärksammas. Inte minst gäller det glasfönstren.

Även predikstolen och vigvattenskålen bör nämnas, liksom statyn av Petrus, med nycklarna till himlaporten och tuppen som attibut ...
Fast jag var ju inte minst intresserad av namnet på kyrkan, respektive det gamla klostret. "Rika Clarissor" är ju inte nödvändigtvis ett namn, som man förväntar sig av en klosterorden.
För att förstå denna ordens historia måste vi gå tillbaka till 1200-talet. Där träffar vi en flicka vid namn Clara Sciffi. Hennes far var en ädelman från Assisi. År 1212, närmare bestämt den 18:e mars, lyssnade Clara till en predikan av Frans av Assisi - och hänfördes. Hon smet hemifrån och bad Frans att han måtte hjälpa henne att föra ett liv i armod. Därför anses den 18:e mars även som födelsedag för Clarissornas orden.
Efter någon tid i två Benediktinkloster flyttade Clara till en kyrka, som låg en bit utanför Assisi. Dit följde henne snart den yngre systern, Katharina, liksom senare även den äldre systern och hennes mor, samt flera kvinnor från omgivningen. (Man kan inte låta bli att undra, om fader Sciffi möjligtvis var en familjetyrann?)
Claras kloster i kyrkan av St. Damian tillhörde till att börja med Franciskanorden. Systrarna kallades Damianiterskor eller "fattiga systrar", eftersom Franciskus hade påbjudit dem ett liv i fattigdom. Nu uppstod i Italien vid denna tid många kloster efter Claras förebild, vilket fick Frans av Assisi att protestera. Han ville inte att alla dessa kloster skulle tilldelas hans orden. Han förbjöd sina klosterbröder att i fortsättningen bedriva själavårdande verksamhet för systrarna. Påve Gregor IX modifierade detta förbud genom regeln att sådana Franciskaner, som hade tillåtelse av påven, fortfarande skulle ha tillträde till kvinnoklostren. Efter Frans död avböjde dock Franciskanerna att vara ansvariga för systrarnas själavård. Ändå blev det allt fler kloster med Damianiterskor. Påve Innozenz IV försökte med en ny bestämmelse att binda alla Franziskaner till själavård.
Dessa avböjde dock fortfarande. Då skrev Clara en egen regel, i vilken hon hänsyftade till Franciskus ursprungliga löfte - att det permanent skulle finnas Franziskaner i hennes kloster, för att sköta själavården. Clara dog 1253 och efterlämnade en orden med 150 konvent, av vilka dock vart och ett följde någon dessa tre regleringar. Först 1263 förfogade Påve Urban IV genom ytterligare en föreskrift, att båda ordnar skulle understå samme ordensprotektor och att denne skulle bestämma, vem som blev ansvarig för systrarnas själar. Fast det behövde inte längre vara en Franciskan. Den nya bestämmelsen tillät även ägande av föremål - ja, det tilläts till och med att ha tjänarinnor. Och de kloster, som nu följde Urbans föreskrifter kallades fortsättningsvis "Urbanister" eller "Rika Clarissor".

Vad hade väl Clara Sciffi sagt om detta?

Copyright Bernhard Kauntz, Wolvertem 2009



Tillbaka till eller till av


14.2.2009 by webmaster@werbeka.com