När jag var i Granada för många år sedan, var redan då ett besök på Alhambra ett måste. Men jag ska gärna erkänna, att mitt minne främst lagrade intrycken från de så kallade "Palacios Nazaries". En av de mest kända bilderna är "Patio de los Leones", i palatset med samma namn, som syns på bilden till höger. Det är ju den delen med palatserna, som man måste betala inträde för.

Namnet Alhambra är arabiskt och betyder ungefär "den röda borgen", varvid det röda torde syfta på färgen, som murarna antar vid solnedgången. Berget, där Alhambra står idag, var befolkat långt innan Romarna kom dit. På 700-talet skedde den muslimska erövringen av halvön, vars södra del i princip dominerades av Kalifatet i Cordoba till 1100-talet, då kalifatet söndrades. Då byggde man en första fästning på berget, som i stort sett bara var "en Alcazaba", ett citadell. På 1300-talet flyttade Emiren av Jaen, Muhammad ibn Yusuf ibn Nasr, sitt residens till Granada och byggde ut dagens Alhambra. Muhammad grundade därmed också sin egen dynasti, Nasriderna. Sedan behöll Nasriderna makten till 1492, som sista mohammedansk utpost i Europa, då de Katolska Kungarna, Isabella (Elisabeth) och Ferdinand, befriade landet i sin helhet. Därmed tog också en epok i mänsklighetens utveckling slut, eftersom morerna (kärt barn har många namn) stod för en enorm andel av vetenskapligt förnyande inom många områden.

Puerta de la Justicia

Ett tag ville han göra Granada till Spaniens huvudstad, men ändrade sig, när rikedomarna från andra sidan Atlanten började strömma in. Han hade dock redan låtit börja bygga sitt eget palats i Alhambra, fyrkantigt utanpå, men runt inuti. Renässansbyggnadens utsida är visserligen mycket vacker (somliga har kallad den för den vackraste utanför Italien), men den kontrasterar trots det starkt med morernas filigranarbeten. Den cirkelrunda innergården skapar ytterligare en stark kontrast.

Det finns två museer i palatset. Det ena är ett arkeologiskt museum, som enbart visar ett stort antal fynd som gjordes i regionen. Tjuren på bilden till höger härstammar från ca 600 - 400 f.Kr. och hittades nära Jean.

Från lite varstans - inom och utanför Alhambraområdet - får man en utsikt (bilden till höger är tagen från Carlos V:s palats) mot försvarsmurarna av Alcazaba, citadellet. Den utgör logiskt nog även den högsta delen av anläggningen. En bit ännu längre upp finns Generalife, som tjänade som "sommarstuga" åt sultanerna. Det är också en mycket vacker byggnad. Fast det är inte bara ett palats, utan består även av diverse trädgårdsanläggningar.

En liten bit ovanför palatset av Karl V, finns kyrkan Santa Maria de la Alhambra, som byggdes på ruinerna av en moské. Den färdigställdes i början av 1700-talet och de flesta konstskatterna i kyrkan härstammar från tiden strax inann dess. På bilden till höger ser man det stora huvudaltaret, som domineras av en Pieta under en korsfäst Kristus. De stora statyerna av Santa Ursula och Santa Susana flankerar mittdelen.

Innan vi gör oss redo att gå tillbaka till staden, tar vi ett stopp vid utsiktspunkten mot Albaicin. Stadsdelen ligger mittemot Alhambra, på andra sidan dalen. Den besticker genom sina genomgående vita byggnader och sägs vara den äldsta stadsdelen av Granada. Idag är den på grund av sitt läge, mittemot Alhambra, ett turistmål och erbjuder inte minst en uppsjö av restauranger. En del av Albaicin består av Sacromonte, känd för sina bebodda grottor. Idag är det en högborg för Flamencouppvisningar.

Via Puerta del Vino trängs vi med alla andra turister och hamnar slutligen vid Puerta de la Justicia, där vi beträdde Alhambra. Utanför vandrar vi genom de stora, till slottet hörande skogspartierna.   Det är ganska branta backar, men det är åtskilligt lättare att gå neråt än att klättra uppför. Små vattenfall och rännilar plaskar gemytligt, men plasket sväljs upp av sorlet runtomkring. Strax stöter vi på en staty av Irving Washington vid vägkanten. Han hyllas på detta sätt, för att han i början av 1800-talet levde här och skrev boken "Berättelser från Alhambra".

Vi fortsätter på vägen genom Alhambraskogen och hamnar till sist vid "Puerta de las Granadas". Den avdelar Alhambraområdet från den övriga stan. Den uppfördes 1526 på uppdrag av Karl V, som pendant till de andra portarna, som leder upp till hans palats. Portens namn kommer av de tre öppna granatäpplen på dess top. I portens tympanon finns dessutom Karl V vapensköld, kännetecknad av Habsburgs dubbelörn, som håller fast själva skölden, samt kejsarkronan på toppen av allt. Copyright Bernhard Kauntz, Västerås 2022

Tillbaka till , eller till av

sidan skapades: 24.10.2022 by webmaster@werbeka.com