CHATEAU DU CLOS LUCÉ


Det är nästintill förmätet att kalla detta bostadshus för slott, därför återger jag bara det franska namnet. Men det är klart, har en så berömd person som Leonardo da Vinci bott här, så kan man med lite franskt självmedvetande göra ett slott av det här. Förmätet är det dock förvisso också att begära häftiga 12,50 Euro i inträde. Men även detta är klart: om en besökare kommer till Amboise, då vill han också se da Vinci-museet och då betalar han nog de 5 Euro mer än det är värt. Fast i det priset inkluderas även alla stavfel som gjordes vid översättningarna ...
Förstå mig rätt ... Jag är en stor supporter av Leonardo da Vinci, inte minst på grund av hans mångsidighet. Men förmodligen skulle även han själv tycka att namnet blir utnyttjat här. Men nog om detta.

Här bodde Leonardo alltså under de sista åren av sin livstid, efter att ha blivit inbjuden av Kung Frans I av Frankrike och ha fått denna bostad till förfogande av denne.
Husets historia är också värd att nämnas. Det byggdes år 1471 av en kökshjälpreda vid hovet hos Kung Ludwig XI, efter att denne hade adlat honom. Karl VIII köpte det sedan av den forna trotjänaren.

Man börjar rundvandringen i det som förr var vakttornet, går uppför en trappa och kommer sedan via en svalgång till Leonardos sovrum.


Innergården av Clos Lucé

En himmelsäng från renässansen
Universalgeniet var dock inte bara tekniker och målare, utan han ordnade även fester för kungens hov, vid vilka han bjöd på en eller annan överraskning. En gång hade han till exempel konstruerat ett mekaniskt lejon, vars bröst öppnades och innanför uppenbarades de franska kungahusets (läs Frans I) liljor.


Mariae förkunnelse
På väggarna hänger kopior av diverse målningar, gjorda av Leonardo, liksom även citat av honom, av vilka de flest är mycket väl genomtänkta.
Detta säger: "Studera konstens vetenskap och vetenskapens konst."
Efter Leonardos arbetsrum går det nerför trappan tillbaka till bottenvåningen. Här hittar man först Karl VIII makas, Anne av Bretagnes, bönehus. Hit, långt bort från hovets stoj, sökte sig drottningen, inte minst för att gråta över sina alltför tidigt bortgångna barn.
Väggarna är utsmyckade med fresker, som Leonardos elever ska ha målat. Över porten befinner sig "Ljusets Madonna", eftersom hennes fötter vilar på en halvcirkel av ljus. Därför kallas hon även "Virgo Lucis" - möjligtvis kan namnet "Lucé" härledas därav.

Därefter kommer ett rum, som ska ha tjänat som ateljé åt Leonardo, antagligen på grund av det myckna ljuset. Men inredningen är från 1700-talet, när huset befann sig i ägo av familjen D'Amboise.

Kristallkronan härstammar från Venedig och gobelängerna är från Aubusson. De visar bland annat Jerusalems erövring genom turkarna. Möblarna i de följande rummen är huvudsakligen hållna i Louis-Quinze-stil, eller i alla fall från tiden, då denne monark regerade. I lilla salongen finns det ett vinfat i fajans, på vilket det sitter en lätt drucken Bacchus. I stora renässanssalen, som var Leonardos mottagningsrum, är möblemanget än idag uteslutande från renässansen.
Här hänger bland annat en gobeläng från Flandern, spanska renässansstolar med skinn från Cordoba står här, snidade kistor i trä från 1500-talet - och även urkunden, som bekräftar att Karl VIII betalade 3500 Taler för detta hus, finns att se.

Även inredningen i det anslutande köket är från 1500-talet, liksom de många köksredskapen som visas där.

I källarvåningen finns det slutligen fyra salar, i vilka Leonardos uppfinningar visas. På fotona finns modellerna till en hydraulisk hammare och en hjulångare.

Allt i allt finns det 40 maskiner, som alla har byggts efter Leonardos ritningar.
Flera tekniska framsteg kan man titta på i parken, där många modeller har byggts i stor skala, varav 16 är interaktiva. 32 transparenta dukar, tre till fyra meter höga, återger detaljer ur Leonardos verk i överdimensionerad storlek. Dessutom finns det diverse tekniska finurligheter, vid vilka man till exempel kan höra "Leonardos" röst... Men man kan också besöka bildvisningar och videoshows, för att få reda på mer om geniet och hans verk.


© Bernhard Kauntz, Västerås 2008




Tillbaka till   eller till   av  


last update: 15.5.2008 by webmaster@werbeka.com