.

LUNDBY KYRKA

Det är inte lätt att få kort inifrån kyrkorna, eftersom många är stängda, om man kommer förbi utan föranmälan. Men min vanliga cykelrunda går förbi Lundby kyrka, då såg jag att man skulle fira Nationaldagen där. Och då måste det ju vara öppet ...
Dessutom skulle Västerås Manskör uppträda, något som definitivt skulle förhöja upplevelsen. Och sannerligen blev det så. Firandet inleddes med en psalm och det blev ett lyft direkt, när dessa tränade röster "hjälpte till" i den allmänna sången. Sen blev det uppträdande - och det är förunderligt, vad sexton karlar kan åstadkomma ifråga om välljud.
Jag har hört Västerås Manskör förut, vid något Valborgsfirande och på Stadsbiblioteket under Kulturnatten. Men akustiken i kyrkan är åtskilligt bättre än bland böckerna eller i den friska vinden utomhus. Det blev en mycket givande stund för trettiotalet åhörare.

Men kyrkan då? Den är gammal. En del av långhuset går tillbaka till 1100-talet och även en dopfunt härstammar från denna tid. Vad förfäderna väl skulle ha sagt, hade de vetat att den fortfarande används, nära 900 år senare?
Tornets nedre del tillkom på 1200-talet. Kring sekelskiftet till 1400-talet skedde en stor utbyggnad av kyrkan, då bland annat sakristian och det norra koret tillkom.
Gustav Vasas hårda tag mot kyrkan lämnade sina spår även i Lundby. En del av kyrkosilvret drogs in på 1540-talet och helgonbilder av den heliga Birgitta och Jungfru Maria, som hade funnits i kyrkan, försvann helt enkelt. Det är kanske logiskt - vem hade väl bruk för gamla katolska helgonbilder i den reformerade kyrkan? Samtidigt är det naturligtvis synd att så mycket av kulturarvet gick till spillo på grund av kyrkointerna strider. Man lyckades i alla fall rädda kyrkklockan, dagens Lillklocka, som man nyss hade låtit gjuta, år 1541, och lämnade pengar som tribut istället. Den stora klockan kom precis 100 år senare på sin plats. Det var under Rudbecks tid, därför finns han i helfigur avbildad som relief på klockan.
En inventarieförteckning från 1630-talet talar om att valven vitlimmades, att predikstolen flyttades från norra till södra sidan, där den finns ännu idag, samt att kyrkan hade tegelgolv och järnbeslagna dörrar. Dessutom fanns det en "obruklig" orgel. Även ljuskronorna har sitt ursprung på 1600-talet.
Från nästa århundrade finns det ett minne i form av ett solur utanför kyrkan. Även på denna tid, liksom i alla andra, hade man problem med busungar. I kyrkan gjorde de på läktaren "stor förargelse, stimmande och annat". Alltså bannlyste man dem från läktaren och överträdelser skulle "vederbörligen avstraffas med stocken". Detta århundrade, förmodligen i samband med större förändringar år 1759, bidrog även med altartavlan, målad av hovmålaren Engelhardt Schröder. Ett timglas från den tiden är också bevarat och står idag på predikstolen.
1841 - 41 tycks vara ett symboliskt årtal för Lundby kyrka - byggdes de övre delarna av tornet och västportalen togs upp. Istället revs det gamla vapenhuset på södra sidan, där ingången ursprungligen befann sig.
Kyrkogården utvidgades och omgavs med dagens murar och portaler ett år senare. 1890 skedde så den stora restaureringen. Man ersatte valven från medeltiden och byggde till den tresidiga avslutningen i öster. Även fönstren gjordes nya, liksom dagens predikstol.

Det jag blev överraskad av är hur ljust det är i kyrkan - det känns skönt, eftersom det tar bort all känsla av instängdhet. De relativt stora fönstren har inga glasmålningar, så att eftermiddagssolen får fritt inträde och skapar en öppen atmosfär.
Visst är interiören enkel och går inte att jämföra med skatterna, som finns i många större kyrkor. Men dels är det väl inte pråligheten, som det ska dömas efter, dels känns det roligt att det sitter enbart levande ljus i ljuskronorna, som ännu inte har "förbättrats" med elektriska lampor.

Bernhard Kauntz, Västerås i juni 2004

Tillbaka till , till eller till av

last update: 8.6.2004 by webmaster@werbeka.com