Personalia:
"Fakta": Eldens och smedernas gud. Hans romerska namn var Vulcanus. Han smidde Zeus åskbultar, liksom Akilles vapen och Agamemnons spira. Han var ingen skönhet, därtill haltade han - men han var en fredlig och vänlig gud, som uppskattades på grund av sin yrkesskicklighet. Hefaistos torde ha sitt ursprung som vulkangud i Mindre Asien. Myten: Det finns två versioner, som förklarar orsaken till Hefaistos haltande. Den ena säger att han var vanskapt från födelsen och att Hera därför kastade ner honom i havet, när hon upptäckte det. Där räddades han av Thetis och Eurynome. I den andra versionen blev han också kastat ner från Olympen, dock av Zeus i vredesmod, efter att Hefaistos hade tagit Hera i försvar i ett familjegräl. Han ramlade ner på ön Lemnos och bröt båda benen i fallet, varefter han var förlamad i det ena. Scenario: Hephaistos, nerslagen men arg, sitter på kanten av en himmelssäng. - Jo, jag har väl misstänkt det ett tag nu... Fast det är för jävligt i alla fall! Och sen ska man få höra det av Hermes, dessutom. Han hade väl mest roligt åt att få berätta det för mig... Typiskt att alla vet om det, utom en själv. 
Afro! Min Afro! Varför har du gjort det mot mig? Jag vet ju att jag inte är vackrast här i världen, men vi brukade väl ha ganska kul tillsammans ändå, när jag tände brasan ordentligt? Det är klart, är man gift med en kärleksgudinna, så kan man väl inte bli förvånad om hon lever upp till sitt rykte. Om det ändå hade varit någon annan! Mest förbannad är jag över att det är Ares, som hon bedrar mig med. Den vidrige krigshetsaren! Han är så långt ifrån allt vad kärlek heter, som man bara kan bli!Och i vår egen säng, dessutom! Men - vänta, jag får just en idé! Jag ska visa dem att man bedrar inte ens Hefaistos ostraffat! Om jag smider ett nät, som jag gömmer under madrassen, så kan jag använda sängstolparnas klädsel till att gömma kättingarna i, som jag leder upp till sänghimlen. Där sätter jag fast dem med en regel, som löser ut, när det blir för mycket rörelse på madrassen. Just det! Ha! Sen smäller nätet ihop - och därinne finns de två fula fiskarna... Sen får vi se, vem Hermes skrattar åt mest! © Bernhard Kauntz, Västerås 1998 Tillbaka till  eller till  |