"Du vet, en kvinna har mycket skönare under ett samlag än en karl, det är därför en riktig karl behöver njuta lite oftare och behöver ha lite omväxling."

Jag vaknade med ett ryck. Det hade utan tvekan varit farsans röst, den gick det inte att ta miste på. Det lät som om han stod i rummet hos mig, men det gjorde han inte, för här var det alldeles tomt. Fast nu hördes en kvinna, ganska uppretad:

"Äsch, vilken billig ursäkt för dina äventyr. Du tror visst att du kan bete dig hur som helst! Jag såg dig nog, när du smet tillbaka in i Olympen nyss. Det dåliga samvetet lyste om dig! Vem var hon den här gången då? Och vad menar du förresten med att en kvinna skulle ha skönare? Vad är det för trams?"

Rösterna måste tydligen komma från rummet bredvid och den andra måste tillhöra Hera, som igen ställde till med en scen för farsan. Men vad konstigt att det hördes så bra, att de hade så tunna väggar i Olympen, det hade jag inte trott... Fast man vet ju inte. Kanske hade Hera låtit bygga in avlyssningsgångar lite varstans, för att kunna övervaka farsan, och här mynnade en sådan. Nu hördes farsan bullra igen:

"Ja, men det är väl självklart. Ett fruntimmer behöver ju bara sträcka benen i vädret och ha det bra, medan en karl får göra hela jobbet."

"Jo, det kan ju du tro att det är bra, bara man sträcker benen i vädret. Att ingen av alla dina fruntimmer har lärt dig att det behövs lite finess också." Spydigheten formligen dröp ur Heras röst.

"Finess och finess... Där ser du igen, förresten. Så mycket onödigt en karl ställer upp på, för att ni ska kunna njuta. Gosigosa och förspel och levande ljus och jag vet inte vad allt, som man måste tänka på, för annars får ni ju huvudvärk och det är go natt. En karl behöver inga finesser, det är pang på bara, raka rör."

"Ni karlar skulle kanske kunna få ut lite mera också, om ni tog bättre tid på er, för att känna. Men hos er är det ju inte kvalitet utan kvantitet, som det hela går ut på. Men dessutom.... jag slår vad om att en karl njuter lika mycket i sängen som en kvinna."

"Tja, det kan du ju lätt slå vad om." Zeus skratt ekade i hela rummet. "Det lär ju inte finnas en chans att bevisa eller motbevisa det i alla fall. Fast - vänta förresten. Det finns visst en, som bör kunna uttala sig. Teiresias, vet du väl. Han har ju varit både man och kvinna, så han ska väl veta. Går du med på att låta honom avgöra?"

"Ja, det var ju sant.... Det skulle vi kunna göra. Bara för att stoppa dina uttalanden tillbaka i halsen på dig. Jag ska säga till Iris, att hon hämtar hit honom. Titta, är det inte han, därnere på landsvägen?"

Jag hörde hur en dörr slog igen.

Jag hade hört talas om att Teiresias skulle ha varit både man och kvinna, fast jag hade aldrig trott så mycket på den historien. Det sägs att han en gång vandrade ute i skogen, då han kom till ett ställe, där två ormar låg på stigen och parade sig. Som alla vet, tar det flera timmar för dem att bli klar. Teiresias hade säkert kunnat gå runt utan att störa dem, men han petade till dem med käppen. Och när ormarna sedan gick till attack, dödade han honan. I samma ögonblick förvandlades han själv till kvinna.

Nu hörde jag genom väggen att Hera kom tillbaka och meddelade, att Iris var på väg och att det nu inte skulle dröja så länge, innan Zeus fick bevisat att han pratade en massa strunt, bara för att han ville bortförklara alla sina kärleksaffärer.

Och det är klart, om nu till och med gudarna gick i god för historien med Teiresias, så måste det väl ligga något i den i alla fall. Och visst måste han i så fall vara fackman, respektive fackkvinna på området... Även om han numera var karl igen. Flera år senare slumpade det sig nämligen så att Teiresias (eller om han då bara hette Teiresia?) som kvinna gick på samma stig, när ånyo två ormar låg på stigen i samma ärende som förra gången. Teiresias såg detta som en ödes vink och slog ihjäl den manliga ormen den här gången. Och se, sedan dess befann han sig återigen i en manlig kropp, såsom naturen hade tänkt sig från början.

Denne man kom just nu tydligen in i rummet, dä de båda gudarna befann sig. Han var antagligen lite blyg och tagen av vördnad att plötsligt stå inför dem, för jag hörde, hur farsan försökte lugna honom, innan han kom in på själva kärnpunkten:

"Och eftersom Du är den ende, som har haft möjlighet att uppleva båda parternas känslor under kärleksakten, så är det bara du som kan avgöra spörsmålet. Ta nu god tid på dig och begrunda ditt svar, innan du förmäler det för oss."

Teiresias måste ha haft förhållandena ganska klart för sig, eftersom han inte behövde tänka länge alls. Han svarade nästan omgående.

"Detta är en ganska enkel fråga. Hade det bara varit för den sakens skull, skulle jag utan vidare ha fortsatt att vara kvinna. Men en riktig karl sätter nog sina medborgerliga rättigheter lite högre än nojset i halmen, därför strävade jag efter att bli mitt rätta jag igen.

Kanske kompenseras kvinnorna dock för de manliga privilegierna i samhället på det personliga planet, genom att deras njutning når mycket högre nivåer, det är ingenting att diskutera om."

"Hur kan du påstå...", hörde jag Heras frustrerade vrål, men hon avbröts genast av Zeus:

"Vi skulle kanske låta vår domare tala färdigt, min kära. Vi ville ju få reda på hur det låg till, då måste vi nog också lita på expertisen, eller hur?" Sen bad han Teiresias att fortsätta förklara sig.

"Alltså det jag pratar om är potentialen", fortsatte denne. "Det är helt självklart att man även som kvinna kan råka ut för dåliga älskare och då blir ju även njutningen drabbad. Men annars, oj, oj, oj..." Teiresias behövde tydligen samla sig en stund efter dessa minnen, ty han fortsatte först efter en liten paus:

"Om vi först tittar på mannens upplevelser, så är det ju så att han eggas av det han ser. Ser han en vacker syn, så tänder han omedelbart och är genast beredd till att ge utlopp för sin lusta. Njutningskänslan ökar sedan ganska brant och får sin kulmen i en explosion, men är sedan över. Tillsammans med den fysiska ansträngningen under akten, som mannen ju naturligt nog oftast tar på sig, innebär detta att han efter sin utlösning känner sig trött, tömd och avslappnad. Det resulterar förresten ofta i att mannen somnar, mycket till kvinnans förtrytelse.

En bra älskare lär sig att hålla tillbaka sina naturliga impulser, så att hans höjdpunkt inte kommer för tidigt, för att öka kvinnans njutning. Detta ökar dock inte mannens egen upplevelse, utan kan i somliga fall till och med vara besvärlig." En ny, kort paus följde, sen tog Teiresias till orda igen:

"En kvinna bygger upp sin njutning på ett helt annat sätt. Här är stämningen och känseln mycket viktigare än synintrycket. 'En naken karl är väl inget att titta på', har väl påståtts av mången kvinna genom åren. Statyerna som vi bygger föreställer ju nakna män, men de är gjorda av män för män. Vi kan tyvärr inte avbilda nakna kvinnor på statyer, för då skulle det strax låta, att varje kvinna har som allt överskuggande uppgift att leva upp till dessa skönhetsideal, och så vidare. Någon skulle säkert också påstå att man utnyttjar kvinnorna.... Fast nu kommer jag bort från ämnet.

Stämningen är alltså viktig för kvinnan, hon bygger upp sin lust från den allra första lilla rysningen som ilar genom kroppen, när hon känner att det skulle vara roligt att ha sexuellt umgänge just där och då. 'Då' är härvidlag ett svävande begrepp, det kan lika gärna röra sig om någon eller några timmar framåt i tiden. Det viktiga är dock att hennes partner är förståndig nog att bygga på denna första känsla, genom en blick, en gest eller en smekning vid rätt tillfälle. Då kan den där lilla ilningen öka och bli en vibration istället. Finns det sedan levande ljus och helst även ett fång blommor i närheten, har även det en gynnsam inverkan. Inte så mycket för att hon vill titta på dessa attiraljer, utan för att hon vill känna att de finns till för hennes skull. De levande ljusen kan naturligtvis också ersättas med en briljantring, eller ännu hellre kompletteras med den." Teiresias harklade sig, innan han fortsatte:

"Även här gäller det inte värdet i sig, som den stackars mannen tror, utan ju mera smycket har kostat, desto mer måste mannen ju uppskatta henne, för att han har lagt ut så mycket. Själva penningvärdet är sekundärt för henne, det är ju i alla fall han som sköter finanserna... Men jag håller på att tappa tråden igen. Vad jag ville säga, är att allt detta runt omkring ökar kvinnans upplevelse, så att hon nu snart är redo för nästa steg, där den direkta fysiska kontakten kan komma in i spelet.

Den får dock fortfarande inte vara alltför burdus eller direkt. Att slita av henne kläderna, som mannen helst vill, för att äntligen få se henne, kan föra honom bryskt tillbaka till nollpunkten. Bäst är det naturligtvis, om man har lite musik till denna förförelseberöring. Fast inget dunka-dunka, som killen själv känner i sina ådror nu, nej, det ska vara romantiskt och beröringen får gärna ske i form av en dans. Kan kavaljeren under detta steg försiktigt avlägsna nålarna, som håller samman hennes beklädnad, så låter hon det gärna ske. Men nu gäller det att inte ge efter för sina egna känslor och blåstirra på henne, då känner hon sig bara som ett sexobjekt. Men ve, om den där speciella, uppskattande blicken inte skulle komma, det skulle vara ett allvarligt avbräck i hennes njutningsstegring."

Jag föreställde mig hur farsan satt där, mysande, lyssnande på denna utläggning, medan Hera, ångande av vrede, knappt kunde hålla sig i skinnet. Det kunde hon gärna ha, kärringen. Men mina tankar drogs snabbt tillbaka till Teiresias ord.

"Problemet är att hon vill känna sig som ett sexobjekt, men - med förlov sagt - för guds skull inte bli betraktad som ett sånt. Detta kräver en ytterst fin balansgång av älskaren, i ett läge, där den oerfarna redan har bekymmer med att inte få för tidig utlösning....

Men nu kan man i alla fall börja närma sig sängen. Fast lugnt, för nu ska den kroppsliga delen av förspelet börja. En kläm på brösten och en på baken räcker inte, det är alldeles för osofistikierat och leder ovillkorligen till ett: 'neeej, inte idag, jag känner mig så trött'. Fortsätter man däremot att bygga upp den kvinnliga lusten, och jag går här inte in på alla variationsrika detaljer, då kan även mannen snart börja hysa hopp. Och lyckas han sen att avsluta det hela någotsånär i takt med henne, så har han faktiskt chans att inte bli lagt på is de närmaste veckorna. Fast då får han ju absolut inte somna efteråt. För precis som kvinnan långsamt bygger upp sin höjdpunkt, så klingar den också av mycket saktare.

Och av allt detta torde ju klart framgå att kvinnans njutning är mångdubbelt större än mannens."

Teiresias tystnade, domaren hade gett sitt svar. Sekunden efteråt kom Heras kalla röst:

"Är du klar nu?" Varje bokstav dröp av syra, som måste ha etsat in sig djupt i den arme mannens själ. Förmodligen nickade han, för Hera fortsatte:

"Du ställer alltså mannens synintryck emot kvinnans uppbyggnad av stämningen och påstår att det är därför att kvinnan njuter mera?"

"Ja, ungefär så." Teiresias röst lät lite darrande nu, osäker. Heras däremot var rasande, hon vrålade:

"Då dömer jag dig nu till blindhet under resten av ditt liv, så att du slipper se och istället kan njuta bättre!"

Jag blev alldeles kall. Så fick hon väl ändå inte göra! Tydligen var det inte bara mig hon gav sig på med sina orättvisor... Tillsammans med Teiresias ynkliga gnäll, hörde jag nu även farsans förebrående röst:

"Men, Hera, vad har du gjort? Din...din lågt stående själ, du är inte värd att vara gud. Ge dig ut härifrån!" Hade Heras röst varit kall förut, så var Zeus isande nu, men samtidigt så full av pondus, att ingen levande varelse skulle ha vågat motsätta sig. När Hera hade gått, vände sig Zeus till den blinde:

"Jag beklagar, Teiresias, det var inte meningen. Du skulle naturligtvis aldrig straffas, för att du dömde i vår tvist. Tyvärr kan jag inte göra det ogjort och ge dig din syn tillbaka, men jag kan försöka att ersätta dig lite grann. Jag kan ge dig en inre syn, göra dig synsk helt enkelt, må du jämna ut ditt handikapp med denna gåva, så gott du förmår. Kom nu, jag ska personligen leda dig hem, ner till jorden."

Nu blev det tyst, de måste ha gått. Jag ser att det inte är så mycket idé att fortsätta sova nu, stormötet ska börja om ett tag, så jag ska se om jag hittar Hebe någonstans, vi kan kanske sitta tillsammans.

webmaster@werbeka.com